Valborgsmässoafton är mäktigt. Det gäller att vara på plats när brasan tänds. I år var det skräckslagna små scouter i sina blå skjortor som fick den äran. Något år skulle jag vilja se det där gänget med mellanstadiegrabbar, som alltid står precis vid elden, få tända eld på skiten.
När brasan väl brinner, då stämmer vårkören under ledning av kantorn upp i vårsångerna som är ett absolut måste. Det var hemskt spännande när kören höll på att brinna upp. Riset var snustorrt så det brann som tjyven och det blev tokvarmt. Damerna längst fram i kören blev alldeles rödblommiga. "Vi måste flytta oss!" Så med skräck i blicken och under en ström av kacklande flyttade sig hela kören upp på en slänt. Jag hörde från säkra källor som befann sig bland basarna att damerna längst fram (de som höll på att brinna upp) tryckte på rätt bra.
I år brann valborgsmässoelden upp på femton minuter. Vi hurrade för våren och sedan var det dags att gå hem.
Det är mäktigt med valborgsmässoafton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar