Jag träffade en vän i helgen. Jag hyser mycket starka misstankar om att det pågår en graviditet där.
När man som kvinna hör en annan kvinna säga:
- Jag är så trött och mår illa.
Kan man annat än misstänka en graviditet? Nej, skulle inte tro det.
Jag har frågat personen i fråga om detta och fick ett njaekande svar. Fine. Det är helt ok.
Så skulle vi mötas.
Får- inte- titta- på- magen.
Får- inte- titta- på- magen.
Får- inte- titta- på- magen.
Ni vet den där hastiga blicken på magen som avslöjar allt. Precis allt.
När jag väntade minstingen hade jag berättat det för en liten kompis och avslutade med orden "Jag är tacksam om du lugnar dig med att berätta det för andra."
Hon svarade "Visst, visst. Nemas problemas."
Så träffade jag hennes pappa. Han gjorde det som avslöjade att hon inte riktigt hållt var hon lovat; han slängde en mycket hastig blick på min mage. Jag visste att han visste. Fine. Det är helt ok.
Och jo, jag koncentrerade mig febrilt på att inte titta på magen. But so I did. Och jag såg att hon såg. Det avslöjade allt. Inte för mig, men för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar