Men vilket töl det är på dagens "snabbköpskassörskor"!
Det är väldigt, väldigt sällan som jag har kontanter på mig vilket i sin tur betyder att jag allt som oftast betalar med mitt kontokort.
Kassörskan...finns det något maskulint namn för kassörska...jo kassören...men är inte det något helt annat? Om man som man säger att man jobbar som kassör så är ju inte dagligvaruhandeln det första jag tänker på...hur titulerar man sig då som manlig snabbköpskassörska?
När kassörskan (den manliga eller kvinnliga) meddelar beloppet som jag blir skyldig att betala med mitt kontokort svarar jag med ett mycket bestämt och jakande: Mm. Med det Mm:et menar jag "Det blir bra. Det är precis det som jag vill betala."
Ändå enviiisas de med att efter en kort stund av paralysering ställa följd frågan som jag avskyyyyyr:
- På beloppet?
JA, JA, JA, JA, JAAAAAA; vill jag ropa ut över hela butiken. Det var ju det jag menade när jag sa "Mm", bara så att du skulle slippa ställa den där trista och genomjobbiga frågan.
Om jag vill ha på mer så talar jag om det.
Skriver dagens snabbköpskassörskor under ett kontrakt där det dyrt och heligt lovar att alltid fråga kunden "på beloppet?" och om de någon gång skulle bryta mot kontraktet blir de kölhalade i frysdisken?
3 kommentarer:
Nu är det så att det inte alltid är så lätt att höra vad alla kunder mumlar när det pratas och väsnas i bakgrunden att det är bäst att fråga en extra gång. :P och så är det så härlig melodi i just meningen "På beloppet?"...
Tack, nu förstår jag :) Jag har även försonats med att svara Ja, tack på frågan om jag vill ha det på beloppet.
otrevlig upplevelse som jag varit med om (speciellt nar jag var osaker pa vad tusan "pa beloppet?" betydde):
kassorskan: pa beloppet?
jag: nej tack
kassorskan: vad ska du ha pa beloppet?
jag: ..inget
kassorskan: du maste valja nagot
*mer tjafs dar jag bland annat fragade vad det betydde egentligen, utan nagot vettigt svar*
verkar val som att vissa har svart att skilja mellan ", tack" och "JAA" :/
Skicka en kommentar