Det här omslaget kan ju inte ha blivit vad de föreställde sig från början. Varför gapar hon så konstigt?

Dagens diskussion med E

E: Alltså, varför reagerar man så när man ser en neger? Varför?
P: *tystnad*

Små barn, små bekymmer...

Jag har börjat oroa mig för min äldsta dotter. Bara så där, pang bom klockan 21.52 den 25 mars. Är det så här det ska kännas nu resten av livet? Att inte riktigt veta vad hon gör, att inte veta om hon gör rätt val i livet, att hon blir stor och lämnar oss, att hon skapar sig ett eget liv där vi inte är inkluderade till 100%?

Jag får ångest. Är det så här det ska kännas nu resten av livet?

Det är nu föräldraskapet lägger in en högre växel. Det känns som en baggis att hantera 3- års trots jämfört med att ledsaga en liten tjej in i och genom tonåren.

Jag hoppas att hon uppskattar att jag alltid finns här. Att jag tycker hon är den finaste tjej som finns som jag är så stolt över.

Är det så här det ska kännas nu resten av livet?

Han tänker på att vi är stoft.

De senaste tio åren har det liksom skalats bort lager av lager av religiositet. Det finns många slags religiositet. Den sort som jag har burit på har varit den att för att klassas som kristen förväntas man vara på ett visst sätt. Man svär inte, dricker inte, går troget till kyrkan. Bara för att nämna några exempel.

Men som sagt, tio år senare står jag här förundrad över att tron på Gud handlar om så ofantligt mycket mer än yttre företeelser. Det kan tyckas som självklart men det är inte det. Jag vill inte påstå att jag är hjärntvättat men man formas av sammanhanget oavsett typ av sammanhang.

Det är befriande. Han älskar mig och jag älskar honom och jag vet att det är det enda han kräver av mig. Givetvis vill jag sträva mot att vara en god människa men det gäller alla, oavsett tro. Man bör inte stjäla, man bör inte vara otrogen osv.

Kristna lägger ett alldeles för tungt ok på sina mänskliga små axlar. Vi anstränger oss så för att vara värdiga att kallas kristna och förtjäna Guds kärlek. Istället för att bara vara människa som älskar Jesus. Istället för att låta andra vara människa vare sig man tror på Gud eller ej.

Det finns en fin strof i Bibeln som säger att: Han tänker på att vi är stoft.

Han vet. Han är större än mina ansträngningar att försöka vara en perfekt liten människa som baxnar under oket.

Dagens diskussion med E

E: Är koffein egentligen vitt pulver? Blir det vitt pulver när man utvinner det ur kaffebönan?
P: Nej, det har jag svårt att tro.
E: Jamen, Anna Skipper* höll upp en påse med med vitt pulver i och sa att så här mycket koffein dricker du.
P: *tystnad* Jamen, det var nog bara bildligt talat...
E: Jamen om Anna Skipper håller upp en påse med vitt pulver i så måste det ju vara riktigt koffein.
P: Antagligen *tar en rejäl klunk av kaffet*



* Programledare "Du är vad du äter". Jag har sett ett halvt avsnitt där Sofia Wistam slutade med nässpray och Treo.

Jag ber om ursäkt

Det förra inlägget blev lite nördigt. Jag ber om ursäkt för mitt tillfälliga avslöjande av att jag är en kvinna med känslor och inte ett känslokallt ironiskt monster.

Velig

Jag lider av en identitetskris. Jag bloggar inte här och jag bloggar där. Borde jag blogga här eller där?

Jag måste hur som helst ha ett forum där jag får skriva precis det jag vill. Där jag styr. Där jag sätter agendan. Där jag kan fundera högt över varför jag utifrån min tro förväntas vara på ett visst sätt. Där jag får vara ironisk. Där man som eventuell läsare själv bestämmer om man vill vara en del av min värld eller ej.