tisdag 6 oktober 2009

Hämnden är ljuv

Jag ska skaffa mig en katt. Och den katten ska jag släppa lös i bostadshusen och så ska den få gå in i lägenheter och ut på balkongerna. Och där ska den få sprätta i blomlådorna och bajsa i massor. En massa bajs i blomlådorna.

Jag ska skaffa mig en hund. Och den hunden ska få bajsa på de andra hundägarnas garageuppfarter. Och den ska få bajsa på deras gräsmattor där barnen leker. Och barnen ska trampa i bajset och hundägarna ska bli tvungna att tvätta bort bajset.

Och hunden ska få gå lös och springa med salvien drypande ur munnen och den ska få springa rakt emot hundägarna för att sedan stanna och skälla och resa ragg. När jag kommit i fatt ska jag bara väldigt enkelt säga:
- Men han är inte farlig.

torsdag 17 september 2009

Tuffa tider

Jag har fullt upp med att läsa Pride & Prejudice i min IPHONE så jag hinner inte blogga.

tisdag 15 september 2009

Jodå så att...



Dagens komplimang: Du ser så beläst ut.

Eh, tack...eller va?

lördag 12 september 2009

Övergiven

Herr Kantarell dök aldrig upp. Man kan inte lite på karlar!

fredag 11 september 2009


Jag har bestämt träff med Herr Kantarell men han är nog bara lite sen.

tisdag 8 september 2009

En ålderstecken?

Förstår ni hur mycket jag ser fram emot På Spåret med Kristian Luuk och min favorit: Fredrik Lindström? Massor ser jag fram emot det, massor.

Det största problemet är dock hur jag ska får barnen att inte prata konstant, inte dansa framför TVn, inte hoppa i soffan och inte behöva hjälp med att torka rumpan efter toabesök. Lösningen: the husband.

måndag 7 september 2009

Ett språk jag inte förstår

Jag förstår inte alla dessa smileys. Det är en hel vetenskap. Den här till exempel :9

Är det en 34- åring med en finne mellan överläpp och näsa som hälsar KRIIIIS? Eller sträcker den ut tungan? Men uppåt? Jag sträcker inte ut tungan uppåt. Röker den pipa?

Jag blir även förvirrad när jag inte kan sätta punkt efter en mening som avslutas med en smiley. För sätter jag punkt antar min smiley en helt annan karaktär och därmed ändras innerbörden :). (En smiley med en smula på hakan)

Dessutom är ordet "smiley" i sig missvisande. En glad gubbe? Det här är en smiley :) (här vill jag sätta punkt men kan inte...) Det här är en :( grumpy, ingen smiley.

De smileys jag förstår ser ut som följer:

:)
:(
:S
;)
;( En blinkande arg smiley...?
:/... eller nej jag förstår inte den här heller.

De smileys jag inte förstår ser ut som följer:
:9
:+

:/

o:&
9:2
:u
:m
:"
:=

:*
:€

Jag gillar inte smileys.

söndag 6 september 2009

Stora nojan

Ibland drabbas jag av stora nojan. Jag får för mig att ingen gillar mig. Ja, ja, ni behöver inte klappa mig på axeln. Det är lugnt. Men stora nojan kommer över mig då och då. Som idag.

Kanske är det så att jag egentligen inte trivs med mig själv på vissa punkter? Antagligen. Och dessa skavanker som jag försöker få rätsida på känns så blottade för alla andra. Det är som att vid 34 års ålder ha en stor röd finne mellan överläppen och näsan och man tror att andra tror att man är ohygienisk och äter för mycket choklad.

Mitt problem och det som ger mig stora nojan är att jag tycker att jag är för mycket. Babblig och inte sådär smart, sval och akademisk. Utan bara babblig och okontrollerad.

Vad gör man? Accepterar det. Så får det bli. Den här veckan ska jag accepterad det. Inte jobba mot det utan med det. För när jag anstränger mig att inte vara babblig och okontrollerad så blir jag ännu mer babblig och okontrollerad.

Acceptera.

fredag 4 september 2009

Om barnen själv får välja


Mina barn har tagit med mig till BR. BR borde tillhandahålla vilstolar och kaffemaskin för föräldrar.

torsdag 3 september 2009

Varning för Rolf!

Nu cirkulerar följande status på Facebook:

Godkänn inte en Rolf Ingdahl Jensen som vän!!!!! Han är en hacker. Om dina vänner tillför honom till sina listor kan han ockå hitta dig och hacka dina Data ID. Kopiera detta meddelande och skriv den som status så alla dina vänner kan se och kopiera det!!!!

Så här är det, jag behöver inte en sådan varning. Varför? Jo, för om en Rolf Ingdahl Jensen vill adda mig på Facebook så skulle jag inte göra det. Vaddå? Vet jag redan innan att han är en hacker? Är det jag som är Rolf Ingdahl Jensen?
Nej, men regel nummer ett: Jag känner ingen Rolf Ingdahl Jensen. Mig veterligen är det inte heller världens vanligaste namn och inte så många känner en Rolf Ingdahl Jensen.

MAN ACCEPTERAR INTE FÖRFRÅGNINGAR FRÅN FOLK MAN INTE KÄNNER! Vilka är ni som gör det? Internetvettet är så lågt, så lågt.

Skål!


(Ja, vi har tjocktv. Nej, vi har inte orkat dölja alla elsladdar.)

Mina nya vanor

Jag har varit arbetslös och student i totalt två dagar och jag är redan fast i "Tillbaka till Aidensfield". Ni vet, det program som går klockan 11.00 på tv4. Nähä, inte det? Det är hur som helst en tid på dygnet där jag känner att det inte passar sig att titta på tv. Jag borde vara ute i samhället och förtjäna mitt leverbröd. Vid min ålder borde jag ha gjort karriär vid det här laget.

Men det har jag inte så tillsammans med min 35-års kris ser jag fram emot klockan 10.50 då vi kan se fram emot ett nytt avsnitt av "Tillbaka till Aidensfield". Men jag drar absolut gränsen vid "Hem till gården". Så lågt sjunker jag aldrig...

tisdag 1 september 2009


Här är jag. Och tro det eller ej men nu beger jag mig mot "pastorslandskapet". Det låter som en turistattraktion.

Nyhetstorka?



tisdag 25 augusti 2009

Gå ut i hela världen!

Å så var det det där med att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det som Jesus sa.

Jag funderar ofta på hur långt vi i dagens kyrka har kommit från ursprungstanken med just den kristna tron och att vara "kyrka". Min personliga åsikt är att vi i många fall är ljusår från hur Jesus var...och är.

Jag misstänker nämligen att jag är felinformerad. Inte av Jesus men av dagens kyrka. Det är något med Jesus i evangelierna och hans sätt att relatera till människor runt omkring sig som borde påverka oss mer. Jag får en känsla av att det döljer en hemlighet, något som jag inte sett.

Igår pratade jag med min arbetskollega som är ung, smart, vacker, rolig och väldigt duktig. Vi diskuterade tro och hon sa att hon kan helt enkelt inte tro på Gud av den anledningen man med hjälp av naturvetenskapen inte kan bevisa att Han finns. Och så sa hon:

- Man måste ju få tro på vad man vill och hur man vill, eller hur?

Det var här min inre brottningskamp började. Här har vi roten till korstågen och allt annat djävulskap som vi kristna faktiskt gjort genom historien för att vårt omedelbara svar på den frågan blir:

- Nej.

Problematiken är att det inte är rätt svar och att jag som kristen och uppväxt inom kyrkan lätt kan drabbas av fördömelse om jag ger ett annat svar än just nej. Gud har gett människan den fria viljan att faktiskt själv välja. Älska mig eller älska mig inte. Om inte Han tvingar någon varför gör vi det då? Var har vi fått mandatet att bete oss hur som helst i vår övertygelse om att frälsningen är det enda rätta? Absolut inte i orden "gå ut och gör alla folk till lärjungar". Det var vad Jesus uppmanade sina lärjungar att göra och det är helt rätt. Men det är tillvägagångssättet som är avgörande. Har vi inte läst intruktionsboken?

Vad blir då mitt svar på kollegans fråga?

- Ja. Ja, du får tro på vad du vill och hur du vill.

För mig personligen finns inte ingen annan utväg än att tro. Utan Jesus skulle jag klappa ihop.