Jag har varit på aution idag. Lämnade man och barn hemma i lägenheten som var i stort behov av sanering. När vi städar under soffan eller under sängen så hittar vi alltid horder av strumpor...det tycker jag är konstigt.
Jo, auktionen, jag gick runt och sneglade inuti skåp, i botten på fyndlådor, vände på koppar för att kolla stämpeln. Det där med att kolla under saker, ni vet som de gör på antikrundan kan ju se bevandrat ut.
Men i ärlighetens namn så måste jag erkänna att jag vet inte vad jag ska titta efter. Medelsvensson som jag är så har jag baskunskaperna; Rörstrand, Höganäs, Gustavsberg...that's pretty much it.
Jag noterade numren på utropen i mitt lilla block och tänkte att nu ni! Här sa dä bli handla utta!
Jag ropade inte på en pryl! Jag ropade två gånger åt min vän som var med. Inte en pryl! Jag kom helt av mig och vet du vems felet var? En jättesöt liten farbror från en närbelägen håla. En såkallad "uppköpare" och han levde minsann upp till det sa' du veta.
Otroligt frustrerande.
Allt som jag spetsat in mig på ropade han på...nästan allafall. Så nu sitter han hemma i sitt hus och putsar de fina tennfaten, bäddar med linnelakanen, möblerar sin hall med den fina gamla byrån och skriver vackra dikter vid det fantastiskt fina skrivbordet (det finaste jag sett). Undrar om han dricker öl ur något utav sina etthundratjugo stop som han ropade in?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar