Jodå, så att...

Eller den här:

Sketet

Jag tittade runt på blocket och hittade följande annons. Det blir kul när folk skriver på dialekt och väldigt ärligt (dessutom har man extra tur om man vill köpa fåtöljerna och dessutom bor i Värnamo):

Hej. ska nu sälja mina fåtöljer PGA platts brist.
Dom är bara ca 5 år snygga Ikea fåtöljer men tyget är rätt sketet och kattklöst på baksidan av den ena, om man vill kan man ta dän tyget lätt och smidigt med en dragskedja och tvätta det om man vill ha det rent. man kan ta dän tyget och tvätta det om man vill. om så önskas så kan vi köra dom till vänamo. 

Finns i: Habo

Himlen runt hörnet?

När når en blogg nirvana? Det ligger nära till hands att påstå att det är när den ges ut i bokform. Aldrig att jag skulle köpa en blogg som blivit bok. Jag är för snål och tycker att det är lite väl pretentiöst att ge ut sin blogg som bok.

Nej, jag har funderat på det här och kommit fram till att det är ju väldigt individuellt. Jag kan bara relatera till mig själv och vad jag tycker är den här bloggens nirvana.

*harklar mig*

Amalia med grisarna når bloggnirvana den dagen Peter Englund lägger till den i sin bloggroll. Då har vi dött och kommit till himlen.

Den gamla goda tiden

Idag tog jag en oförtjänt paus i mina studier om expansion, kriser och krigsmakt under 1500-1600 talet. Jag njöt istället utav den gamla filmen "Sving, it fröken" med Alice Babs.

Jag älskar gamla svenska filmer. Dock inte när de blir för dramatiska. Min mormor Elsa och jag tittade ofta på svensk film på eftermiddagarna i hennes vardagsrum med grå heltäckningsmatta.

De är alltid så artiga och korrekta i gamla filmer. De argumenterar till och med artigt:

- Nu förstår jag inte fröken Lind.

- Magister Blomgren hävdar bestämt att Nisse Larsson är en slyngel och där håller jag inte med.

- Fröken Lind menar alltså att ni tar pojken i försvar?

- Ja, magister Blomgren.

- Ni förbryllar mig fröken Lind. 

Eller följande replik om fröken Lind:

- Ja hon e snoffsig. Fenns ente en skugga på henne ente.

Efter ett slagsmål tar grabbarna i hand som goda kamrater gör. Fin, fint ser'ni!

Textuppenbarelse

Jag har ju haft en och annan så kallad textuppenbarelse i mitt liv. Låt mig ge ett exempel:

Till inte allt för längesedan trodde jag att texten i "Hej mitt vinterland" gick så här:

Hej, mitt vinterland, nu är jag här

Å vintern håll i dig, nu vinkar stugans ljus åt dig

I mitt vita vinterland.

Men så fick jag veta att texten är:

Hej mitt vinterland, nu är jag här

På vinter holiday, nu blinkar stugans ljus åt mig

I mitt vita vinterland

Men i detta nu när jag googlar för att hitta texten ser jag att det som jag trodde var fel text visar sig vara en befintlig text...i detta nu bjuder jag på en textuppenbarelse. Finns det alltså två varianter av "Hej mitt vinterland"? Varför har ingen sagt något?

Länk 1

Länk 2

En annan textuppenbarelse är följande som maken fick när han var mindre:

Jimmy, jimmy, jimmy, ordna ett lag.

Rätt text är:

Gimme, gimme, gimme all night long

Gimme, gimme, gimme- gimme that love song

Patricia hjärta Google

Jag använder mig konsekvent utav Google när jag ska söka efter något på nätet. Google är trevligt. Idag sökte jag på "boktävling" (jag tycker om böcker). Trogna Google fick in 474 träffar. Men Google vill inte göra mig ledsen eller på något sätt få mig att känna mig mindervärdig i mitt sökande. Så lite fint brukar Google ställa följande fråga Menade du: XXXXXXX eller Ville du egentligen söka efter: XXXXXX

Så när jag sökt på "boktävling" undrade Google lite försiktigt om jag menade: backtävling. Då ler jag lite och svarar: Nej, inte idag. Men tackar som frågar. 

Varde ljus!

Klockan är i detta nu 16.08 och solen har ännu inte gått ner!

Antikrundan

Jag diggar Antikrundan.
Jag är fascinerad utav gamla hus, möbler och prylar. Allt gammalt och dammigt.

Dessutom är det ju gripande vad folk släpar dit; stora gjutjärnssoffor, gunghästar, tavlor som inte är vatten värda, tunga äkta mattor. Jag menar av alla de hundratals människor som köar för att få sina loppisfynd och arvegods värderade så kan det inte vara en särskilt hög procent som kammar hem storvinsten.

När värderingsmannen eller kvinnan frågar vad det tror att yxan är värd så är det ju en klassiker när svaret blir:
- Ja se det vet jag inte, det har jag inte alls funderat över. Det spelar inte så stor roll.
- Din yxa är värd femhundratusen kronor!
- Oj då, ja vem hade trott det. Jamen den kommer jag aaaldrig att sälja. Yxan stannar.

Sälj! Jag ropar SÄLJ den fula yxan, i hopp om att den jätte gamla damen ska höra mig.

Igår kom det en snubbe med en kompass från 1566. Kan ni tänka er? 1566. Vasa och grabbarna. 1566. Otroligt! Vet ni vad den var värd? 300 000- 400 000 euro. Och den var inte hans egen. Den tillhörde någon liten förening. Jag undrar vad de gör med kompassen? Kommer den att leda till osämja? Blir den stulen? Bar han hem den i samma konsumkasse han bar dit den i?
Antikrundan är bra TV.

Länkarna

Personlig favorit (speciellt Vanity)

Jag kommer att bli ruinerad.

Om du behöver tolkning så är det bara att höra av sig till mig.

Det är alltid värt ett försök.

Html lycka!

Jag hittade ytterligare en flik under inlägg. Den här bloggen kommer aldrig mer att bli sig lik.

Revy? Nej tack, jag försöker sluta.

Jag var på den lokala revyn för några dagar sedan. Aldrig i min vildaste fantasi att jag hade övervägt att gå på den. Men nu blev jag bjuden. Det är ju alltid trevligt att bli bjuden på saker och ting. Jag är en erfarenhet rikare men...

Jag gillar inte revy. Jag föraktar manusförfattare som driver med och rackar ner på folk från orten som alla i lokalen vet vilka de är. Jag uppskattar inte alls sådan humor. Då kanske du tänker att jamen, det får de väl ändå bjuda på. Det kan jag hålla med om. Men då borde det framgå av programmet; järnhandlare Ström bjuder på skämten om sig själv. Följt av en smiley.

Le grande finale: Hela ensemblen står på scenen och skrålar. Varje "skådis" har en replik om sig själv där de lyfter fram en svag sida hos sig själva. Ni vet: å jag har en kjol som är för trång men jag sjunger ändå denna sång, jag kan inte ta en ton jag låter som kon, jag har nerver utanpå men jag sjunger ändå osv.
Det blev liksom patetiskt på något vis. Här har de drivit kraftigt med andra människor och nu ska alltså det vara förlåtet för att de skrålar fram svagheter hos sig själva?
Nej hörrni, nästa år får någon annan sänka medelåldern med femton år.

Jasså ,jasså, jaha...

Nyheter för mig i alla fall:

1. I flera år har jag trott att Richard Herrey (han är den som för alltid kommer att ha mitt idolhjärta) körde vänster fil. Och jag har glatt spätt på detta rykte eller vad man ska kalla det. Men nu har Richards fru kollapsat...så I guess not.

2. Om du köper en lampa på IKEA som det ska vara en halogenlampa i så medföljer det en sugpropp som du kan sätta dit glödlampan med. För alla vet vi att fingeravtryck och halogenlampor...nej, nej. High five Ingvar!

Att källsortera eller inte källsortera...

Minstingen har lyckats komma över och tömma en helt ny packe med våtservetter. I dessa tider när polarisen smälter så behöver denna mängd torra våtservetter källsorterars. Men hur? Papper. Eller borde vi använda dem på något sätt? Jag får mejla Al.

Döden, döden

Den senaste tiden har 8- åringen börjat prata mer om att bli gammal och dö. Samtalsämnet började när vi i höstas flyttade till ett hus och på väg till skolan passerar vi ett äldreboende.
8- åringen har föreslagit att där skulle farmor kunna bo. Vem tror du dör först; farmor eller mormor?

Idag fick vi frågan om hur en begravning går till.
- Längst fram i kyrkan står en kista, maken berättar så pedagogiskt han kan.
- Ja, och i den ligger den döda, konstaterar 8- åringen
- Pappa, ska du gå på din farmors begravning?
- Ja, det kommer jag att göra.
- Jag ska gå på min farmors begravning. Och mormors...och din och mammas, och lillasysters och kusins och faster 1 och farbror 1 och faster 2 och farbror 2..
Där någonstans börjar maken och jag att skratta.
- Men vad skrattar ni åt? hon slår ut med händerna. Dom är ju mina släktingar!

Tanken på att alla dött och hon får springa på alla begravningar slog henne aldrig.

Lite väl ekologiskt eller?

I dessa tider då polarisen smälter och när vi i rask takt tömmer jorden på dess resurser funderade jag över vad jag kan göra förutom att källsortera våra sopor. Jag tillsammans med FNs klimatpanel och Al Gore är mycket oroade för framtiden.
Så mitt nästa steg mot miljövän blev att köpa ekologisk mellanmjölk. Där sitter vi då vid matbordet och dricker den ekologiska mellanmjölken. Jag tänkte att det här känns riktigt bra, riktigt bra. Jag behöver inte bli vegetarian. Det räcker med att jag dricker min ekologiska mellanmjölk.

- Den här mjölken smakar koskit, säger 8-åringen och för mig bryskt tillbaka till verkligheten.
- Nej, det gör den väl ändå inte, kontrar jag och tar en klunk av min ekologiska mellanmjölk.
- Jo, det gör den.
- Det kanske är muggen du dricker ur som smakar konstigt, (Troligt! Men sådana undanmanövrar kan lyckas).
- Jag vet att det inte är muggen för det smakade koskit när jag drack ur ett glas, 8-åringen skjuter muggen ifrån sig. Kan jag inte få bubbelvatten istället?
- Varför köper du ekologisk mellanmjölk? maken ger sig plötsligt in i debatten.
- Ja du, varför tror du att jag köper ekologisk mellanmjölk? svarar jag lite sådär syrligt.
- ?
- Den globala uppvärmningen. Ringer det någon klocka?
- Ahaaa, den gröna vågen.

Jo precis den gröna vågen has left the building. Idag köpte jag "vanlig" mellanmjölk. Ni vet den som inte smakar koskit.

Jag är rik

Jag har två auktioner på gång på Tradera. Mina första. Just nu är det en som har lagt bud på varje auktion. Jag har hittills tjänat 40 kronor. När Tradera har fått sina pengar har jag i nuläget 38 kronor att sätta sprätt på. Trettioåtta kronor...det svindlar. Jag funderar på hur jag ska förvalta denna extrainkomst:

- Resa till SOLEN!
- Köpa en diskmaskin.
- Bjuda på retrotextilier på Tradera.
- Ta tåget till Stockholm och ge skolministern på moppo och passa på att gå till Livrustkammaren när jag ändå är i korkarna.
- Köpa en lägenhet i Gamla Stan eller i Spanien.




Jag sa aldrig hur långt mitt uppehåll skulle bli.

On hold

Bloggen- on hold
Facebook- on hold (glömmer bort att det finns)
Tradera- on hold...eller...vi får se
Expressen- on hold ni skriver bara skit
Andras bloggar- jag kommer att fortsatta bidra till besöksstatistiken.

Mitt skötebarn

Jag ligger vaken om nätterna och grubblar över frågor som: brukar olivträd ömsa löv? Kommer det att överleva vintern? Trivs det inte hos oss? Vad har jag gjort?

Jag och ett dagis. Del 2

Nu hör jag ett dagis... Och här kommer dom. De får "bara titta på böckerna i lådorna". Med andra ord så är de inte redo för Nora Roberts.

Lägg ner

I vår bekantskapskrets har vi ett par vänner som gör en grej som jag tycker är märklig och faktiskt smått pinsam. När de inte får tag på oss, det vill säga de har tokringt hem endast för att mötas av tystnad, inte ens en telefonsvarare att lämna meddelanden på. De har ringt vår arbetsplats, våra mobiler där de olyckligtvis kan lämna meddelande men inte fått svar. Då tar de till det riktigt tunga artilleriet; de ringer min svärmor.
Jo, på riktigt alltså, de ringer HEM TILL MIN MAKES MAMMA för att fråga henne om HON VET VAR VI ÄR.

Ärligt talat, ä-r-l-i-g-t talat....jag finner inte ord för hur dumt det är. Ska min svärmor behöva agera som vår gps?

Gårdagens meddelande på makens voicemail lät:
"Jag har ringt er sedan lunch och pratat med LM och hon sa att ni nog var hemma..."
Eller så tolkar man vår tystnad som om att vi faktiskt inte vill bli nådda, eller är upptagna? Eller va?

Vart är världen på väg?

Deja vu

Inget dagis i sikte. Tentaångest i hela min varelse.

Jag och ett dagis

Jag sitter på biblioteket tillsammans med min tentaångest. Hemma kan jag inte sitta för där finns mina barn och maken. Här sitter vi och läser om the making of europe. Och in kommer dagisavdelningen stjärnan och ska låna "två böcker var". Ni ser dem kanske inte för de är väldigt små. Men hörs, det gör dom.

Google analytics

Jag installerade Google analytics för ett bra tag sedan. Först idag tog jag mig tid att titta närmare på vad den tjänsten erhåller.

Massor av information. Dagens goda skratt fick jag när jag läste hur folk hittat mig via olika sökmotorer.
Ett axplock:
28 stycken googlade på Snabbköpskassörskan. Av alla ord på denna jord.
4 stycken googlade på Trumpetlektioner. Tyvärr kan jag inte erbjuda sådana.
Endast 3 stycken har googlat och "altavistat" på nakenbad.

Egentligen är det inte så kul i sig. Men när jag föreställer mig vilka personer som till exempel söker på trumpetlektioner och sedan bemödar sig om klicka sig in på min blogg så blir det väldigt kul. Jag uppskattar helt enkelt min egen humor.

Spoiler

Det har ju varit jul (maken hävdar bestämt att det fortfarande är jul) och med julen kommer Tomten.

Tomten. Du som tror på Tomtens existens kan sluta läsa nu.

Jo, Tomten. Jag undrar varför vi vuxna väljer att låta våra barn tro på Tomten? Jag har aldrig kunnat säga till 8- åringen att Tomten är någon som finns när han inte gör det. Jag var aprädd för Tomten när jag var liten. Jag hade blivit så lättad om någon talat om för mig att han bara var på låtsas. Är vi vuxna rädda för att förstöra barnens barndom genom att avslöja Tomten som en bluff, tidernas bluff?

8- åringen hade en dagmamma som menade att det finns små tomtar som skyddar oss. Fine, tror man på tomtar, troll och otyg så kör i vind. Då blir det åtminstone trovärdigt.

Tomten är alltid välkommen hem till mig på jul. Jag kan till och med bjuda på kaffe. Men jag kommer aldrig att lura i mina barn att han är på riktigt.

Länk

Djurliv

Min bror har hund. En liten sak som ser ut som en...liten hund. Jag är inte van vid djur. Jag hyser ingen som helst förståelse för människor som skickar in bilder på sina djur till tidningar och dylikt. Ingen som helst förståelse. Och så undrar jag varför hundar ska envisas med att lukta på de mest intima ställen? På sig själva och andra, som på mig. Urk.

Status

Klockan är 23.22.
Maken står och diskar.

1953

1 oktober förra året flyttade vi in i vårt hus. Ett hus byggt 1953. Ett hus vars kök har originalinredning kvar sedan 1953. 1953 var köken inte särdeles stora, de behövde inte plats för micro, moccamaster, vattenkokare osv.

Att 2008 leva i ett kök från 1953 fungerar. Men vi har ingen diskmaskin. Det fattas mig. Det är liksom ingen idé att köpa en diskmaskin när det inte finns plats för den och när vi planerar att göra om köket.
Så fram tills dess diskar vi för hand vilket i sin tur resulterar i ett ständigt diskberg.

Igår var vi hemma hos vänner. Jag kom på mig själv med att stirra med öppen mun och dregla när de ställde in nyårsdisken i sin diskmaskin.

Jag måste ha en diskmaskin och det snart. Åt skogen med world peace, ge mig en diskmaskin.