Jag passade på att ta en fika på IKEA medans minstingen slocknat i vagnen. Det blev en "ingvars latte" och kaka.
Jag undrar varför man får ett sugrör i latten?
Under tiden jag satt och sög i mig min kaffe hörde jag två damer prata. Så här lät det:
Dam 1: Jag kan väl få bjuda dig på kaffe.
Dam 2: Nej, nej...
Dam 1: Jomen det kan jag väl få göra.
Dam 2: Nej, nej varför det?
Dam 1: Jamen, jag åker ju med dig. Jag jan väl få bjuda dig på kaffe.
Dam 2: Nej, då följer inte jag med in.
Jösses amalia så dumt!! Varför ska vi svenskar envisas med att tacka nej fast vi egentligen vill bli bjudna? Det är ju jätte mysigt att bli bjuden på fika.
Jag är säker på att dam 2 visst ville ha kaffe men det ska trugas och trugas in i det oändliga. Trots att de damerna antagligen är minst fyrtio år äldre än mig så är jag precis lika jobbig.
I lördags var jag och äldsta dottern på teater tillsammans med några vänner. De ville bjuda oss. Då går jag igång "nej men inte ska ni, men oj oj det var värst, men nej nej. Då följer inte vi med in."
Den enklaste och roligaste responsen måste ju vara: "Men tack. Vad snällt!"
Kan det vara så att om jag inte stretar emot uppfattas jag som snål och girig?
Är det så att jag måste börja med att säga nej för att i slutändan kunna tacka och ta emot? Det är iallafall ett märkligt beteende.
Jag vet inte om dam 1 fick bjuda dam 2 på kaffe. Jag hoppas att dam 2 gav med sig. Eller att dam 1 slutade att truga och köpte värsting fikat till sig själv och att dam 2 fick betala sitt eget kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar