Rhapsody in boring

Igår nattade jag Minstingen vid 21.00. Som vanligt knoppade jag in rejält och vaknade till en halvitmma senare. Då insåg jag att det är ingen idé att gå upp utan lika bra att sova vidare. Detta är inte ämnat till att vara en studie i hur fasligt spännande en lördagkväll är när man har barn i de yngre åldrarna.
Nej, anledningen till att jag valde att sova vidare var det program som TV4 visade och som resten av familjen tittade på; Rhapsody in Rock sommaren 2008.

Så träkigt, så tråkigt, Same old, same old. Framförallt så förfasades jag när jag såg vilka tre utav de fem kvinnliga artisterna var:

Jessica Andersson. Snälla ni, tycker ni verkligen att det är värt att betala för att lyssna på henne? Hon är dösnygg det håller jag med om men rösten. Hennes sångröst säger mig absolut ingenting. Hennes sångröst är som vatten på en gås. Jag kan inte för mitt liv från gång till gång komma ihåg hur hon låter. Så fort sista tonen har klingat ut har jag glömt. Sådana artister är tråkiga och därför väljer jag att somna om.

Sofia Källgren. Var ska jag börja? Hon spänner sin lilla späda hals och ändå får hon inte ut tonerna. Jag ryser för hon är så stel och så ser hon ut som en fågelunge när hon sjunger. Hon ler nästan aldrig och när hon väl gör det så ser jag att hon inte menar det. Sådana teatraliska artister stör mig och därför väljer jag att somna om.

LaGaylia. Gör något nytt någon gång, något som vi inte hört dig göra tidigare....zzzzzzzzzzzzz.

Om jag är utvilad idag? Nej.