måndag 15 september 2008

Nära-döden-upplevelse

Ganska omgående så började det att bulta i huvudet och jag kände hur blodet försvann eller om det var så att allt blod samlades i huvudet. Svårt att märka skillnaden i ett sådant kritiskt läge.
Nästa fas var att jag trodde att mina armar skulle sprängas i tusen bitar. En sådan fruktansvärd smärta. Nu var slutet nära. Men icke. Helt plötsligt började det att flimra för ögonen och tillslut svartnade det i kanterna. Jag är förtrogen med att svimma så jag visste att om jag inte sätter mig ner nu så står jag på huvudet i vilket ögonblick som helst. Men att sätta mig ner var det sista jag tänkte göra. Så med döden väsandes i nacken stapplade jag till toaletten för att dricka vatten.
Illamåendet var som en alien i min kropp, det vägrade att släppa taget och jag vägrade tro att det sista jag skulle göra innan jag lämnade detta jordeliv var att spy.
Men jag hämtade mig och lever fast kroppen fortfarande är djupt chockad.

Det här med träning kan inte vara bra för hälsan. Jag raljerade i omklädningsrummet om att jag har vääääärldens absolut sääääämsta kondition. Men ikväll visade det sig att det har jag faktiskt.

Inga kommentarer: