Jag ringde en utav 8-åringens kompisar för att göra upp med hennes föräldrar om skjuts till ridningen imorgon förmiddag:
- Hej det är XXXXX.
- Hej, det här är Patricia. Får jag prata med din mamma?
- Jaaa, vänta lite....Nej just det hon sitter på toa.
- Eh, jaha men du...
Flickebarnet släpper luren och försvinner bort. Följande utspelar sig i andra änden av luren:
- Mamma! *knackar på en dörr* Maaammmaaa! Skynda dig! Patricia vill prata med dig! Maaaammaaaaa!
Förgäves ropar jag i luren att jag ringer tillbaka om en stund. Men ingen hör mig och tillslut kommer mamman till luren. Vad annat kan man göra än att be om ursäkt? Man frågar ju knappast hur det gick.
3 kommentarer:
*hehe*
Inte ett dugg pinsamt.
Så avspänt det blev då!
Idag när mamman hämtade min 8-åring så bad hon så hemskt mycket om ursäkt att hon pladdrat på när jag ringde från min mobil. Ingen fara alls. Jag övervägde att be om ursäkt för samtalet mitt i toabesöket men valde att undvika det delikata ämnet.
Skicka en kommentar