Jag älskar gamla svenska filmer. Dock inte när de blir för dramatiska. Min mormor Elsa och jag tittade ofta på svensk film på eftermiddagarna i hennes vardagsrum med grå heltäckningsmatta.
De är alltid så artiga och korrekta i gamla filmer. De argumenterar till och med artigt:
- Nu förstår jag inte fröken Lind.
- Magister Blomgren hävdar bestämt att Nisse Larsson är en slyngel och där håller jag inte med.
- Fröken Lind menar alltså att ni tar pojken i försvar?
- Ja, magister Blomgren.
- Ni förbryllar mig fröken Lind.
Eller följande replik om fröken Lind:
- Ja hon e snoffsig. Fenns ente en skugga på henne ente.
Efter ett slagsmål tar grabbarna i hand som goda kamrater gör. Fin, fint ser'ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar