Den senaste tiden har 8- åringen börjat prata mer om att bli gammal och dö. Samtalsämnet började när vi i höstas flyttade till ett hus och på väg till skolan passerar vi ett äldreboende.
8- åringen har föreslagit att där skulle farmor kunna bo. Vem tror du dör först; farmor eller mormor?
Idag fick vi frågan om hur en begravning går till.
- Längst fram i kyrkan står en kista, maken berättar så pedagogiskt han kan.
- Ja, och i den ligger den döda, konstaterar 8- åringen
- Pappa, ska du gå på din farmors begravning?
- Ja, det kommer jag att göra.
- Jag ska gå på min farmors begravning. Och mormors...och din och mammas, och lillasysters och kusins och faster 1 och farbror 1 och faster 2 och farbror 2..
Där någonstans börjar maken och jag att skratta.
- Men vad skrattar ni åt? hon slår ut med händerna. Dom är ju mina släktingar!
Tanken på att alla dött och hon får springa på alla begravningar slog henne aldrig.
1 kommentar:
låter som en söt en
Skicka en kommentar