Vi är och hälsar på mor i Karlstad. Min mamma. Hon berättar så roliga saker. Till exempel berättar hon gärna om den gången vi var ute och gick på Herrhagen och jag, modell liten, snubblade i en hundbajs. Hela jag var nerkletad med hundavföring. Det är ju ett praktexempel på historier man gärna vill höra om och om igen. Den andra favoriten är när jag i den tidiga tonåren fick en sten i huvudet och var tvungen att sy. Sedan dess har jag väldigt svårt för blod. Svimmar gärna. När mamma börjar berätta den här episoden ur mitt liv försöker jag tala om att jag vill inte prata om det. Men hon hör dåligt så hela den blodiga historien dras från början till slut. Jag känner hur allt blod lämnar huvudet och jag börjar må illa. Min personliga favorit är den om hur min kusin brukade stänga in mig i ett skåp i vårt kök. Tillslut blev de tvugna att ta bort dörren. Sedan dess lider jag av klaustrofobi light. Men jag vet att jag är på god väg att bli en lika god och enformig historieberättare som mamma.
2 kommentarer:
Min mor är lika. Undra om det kommer med ålder det där? Förmågan att bara minnas dom bästa och roligaste historierna;-)
Och du ikväll är det dax igen. Reflexväst på!
Skicka en kommentar