Igår råkade jag ut för en sådan där människa som fullständigt pratar hål i huvudet på frivilliga eller ofrivilliga lyssnare. De bara pratar, pratar, pratar och pratar. Mitt i allt ordbajsande kommer den enda fråga som som inte rör den egna sfären: "Är du gravid?" Mitt svar blev: Nä, jag har dålig hållning...(för det har jag faktiskt. Jag står som en säck potatis.) Egentligen skulle jag vilja svara: "Vad är det för olämplig fråga? Ja, jag kanske har tendens till mage men skit i det du. Du borde tänka på vad du säger. Tala är silver tiga är guld." Så försvinner jag i ett moln av parfym, fett och bitterhet.
2 kommentarer:
men alltså, fattar inte folk att man blir sårad av den kommentaren?!
Man får ju lust att väsa: Fråga inte sånt förrän du jävligt bombsäker på saken - dvs uppenbar kanonstor jäkla gravidmage!!!
Känner inte dig, men på bilden ser du väldigt ogravid ut! :-)
Jo, det var klantigt. Jag raljerar gärna om att jag minsann inte tar åt mig men någonstans gör jag nog det. Kämpar inte med övervikt men... Jag ska villigt erkänna att det första kortet 8- åringen tog med mobilen avslöjade min "dåliga hållning". Så på detta sträcker jag på mig och håller in den dåliga hållningen.
Skicka en kommentar