Varje gång jag ser högstadieelever får jag en rejäl klump i magen. Den klumpen är inte särdeles svåranalyserad; ångest. Min tid i högstadiet var den absolut värsta tiden i mitt liv. De tre åren genomled jag i Näsbyparksskolan i Täby. Jag bodde i gettot, alla andra i Lahäll, Norskogen i flådiga villor till vilka de tog Roslagsbanan. Det var prassliga Henry O'Loyd jackor i klara färger med manchesterkragar, olycklig kärlek, hormoner, skolbal som jag dissade, rosa Lacostetröjor, redskapsgymnastik, Ciao moppar. Usch, högstadiet var vidrigt.
Nu får jag bejaka alternativt förtränga och tröstäta en semla.
(Som förslag på alternativa stavningar på tröstäta ger datorn bl a tröstärta...vad är det?)
2 kommentarer:
Här är en till som verkligen hatade högstadiet. Skönt det är att vara vuxen och slippa vara tonåring!
Jaa! Jag hoppas att mina töser ska få det betydligt lättare och bättre än vad jag hade det.
Skicka en kommentar