Vi har varit till Kolmården. Jag är har inte djurvän någonstans. Jag äter kött och kommer aldrig att sluta med det. Kött är dött och det är gött som en god vän brukar säga.
Men man gör det ju för barnen va. Så Kolmården blev det och det var mysigt. Men djur imponerar inte på mig och jag skickar inte blommor till babynoshörningar eller gratulationskort till nyblivna mammagorillor. Djur berör mig på intet sätt.
Vi tog oss till delfinariet för att se på delfinernas show. Det var musik, ljus, regn från taket och så gjorde firrarna (de är inte fiskar, de är däggdjur) entré. Och jag blir liksom rörd, blödig. Jag tänker på dessa vackra djur som hoppar omkring och som är så keliga och snälla. Jag grips utav det faktum att det omkommer tusentals delfiner varje år på grund utav att de fastnar i nät. Nät som är ämnade för torskarna. Men torskarna är det ingen som bryr sig om. De arma torskarna som vi köper i block och mumsar i oss. När ska Kolmården arrangera en show med dresserade torskar?
Så där sitter jag med tårar i ögonen *buhhuuuuu*.
Tigrarna imponerade på mig. Jistanes vad stora de är! Vi fick också titta på tigerbebisarna. Då hör jag mig själv säga:
- Åååååå, vad söööötaaaa!
Harkel och host, vad var det där? Så det var bara att gå raka vägen till en restaurang med drop in och beställa en rejäl hamburgare. Något djur måste få sota för min blödighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar