Vi ska på bröllop imorgon. I dagarna tre har jag febrilt letat efter något att ha på mig. Jag gillar inte att klä upp mig för oftast blir det inte bra. Så idag har jag äntligen landat i de plagg som ska bäras. Provade och maken tittar förbi. "Bra där med de oranga örhängena för annars ser du ut som serverings- personalen." Varför envisas jag med att fråga? Varför? Jag vill slå mig själv och maken hårt, riktigt hårt. Och varför envisas maken med att vara ärlig? Ljug för sjutton. Hur många år ska det egentligen ta att fostra en lögnare? (Kläderna på bilden har ingenting att göra med kläderna i texten.)
4 kommentarer:
Köpte en gång en väldigt snygg klänning (tyckte väninnan och jag), hem och provade inför maken 'är det en städrock' blev den begåvade kommentaren. Tack! Så enkelt att säga 'du är jättesnygg' i stället...
(Kläderna på bilden har ingenting att göra med kläderna i texten.)
Tur det, för etikettexperten Magdalena Ribbing har totalförbjudit leggings på bröllop.
Men hallå. Om alla skulle bära leggings eller skipants så fort det var festligheter så skulle världen vara ett bättre ställe...
Det är inte lätt att vara kvinna i dag...
Mrs Ribbing; denna klippa i alla lägen. På ett tidigare bröllop ville jag bära helsvart men min mor och svärmor hävdade å det bestämdaste att det går inte. Men Mrs Ribbing talade om för mig att svart går bra med någon färgklick till.
Uffe, skipants? Det var tider det...
Skicka en kommentar