Ännu ett avslöjande

Och, jag tror att sopgubbarna gör likadant. Vid flera tillfällen, speciellt på vårkanten, när jag är ute och går så lyckas jag ta samma rutt som sopbilen.

Jag tror att de står och lurpassar bakom ett hörn i väntan på ett lämpligt offer:
- Göte! Vakna! Där kommer vårt offer. Fort nu. Ser du? Kvinna som njuter av vårluften och försöker få sitt barn att sova i vagnen. Pärfa! Gäsen i bötten!

Så slår vi följe ut med hela gatan.
- Hej, säger jag.
- Hej, säger sopgubben. Och när jag gått förbi så flinar han stort och gör tummen upp åt Göte som sitter bakom ratten. Göte lägger i ettans växel och krypkör liiiite mer sakta än vad jag går för att sedan köra förbi och stanna vid nästa soptunna. Och så håller det på tills jag promenerar i 120 km/h eller svängt av från sopbilsrutten.

I bilen på väg till avfallshallen skrattar det gott åt sitt interna skämt:
- Härreguuud, såg du vad fort hon gick till slut! Håret stod rakt ut rakt bak. Och sedan när hon trampade snett för att hon gick så fort. Ha, ha! Den bästa den här månaden.