I onsdags lovade jag 8-åringen att vi skulle spela fotboll i helgen. Idag gällde det. Det var jag och Minstingen mot 8- åringen och hennes kompis. Mina motståndare hade ett hemligt språk där de använde sig av fraser som "gurka", "äppelmos", "tomat". Allt för att krossa mitt lag i fotboll. Men med Minstingen som målis och jag som en stark anfallsspelare, back och mittfältare kunde ingenting gå fel.
En snabb utvärdering utav mina två motståndare sa mig att det skulle bli en lätt match; 8-åringen har bra kondition men har inte fått in passningspelet. Kompisen bor endast tio minuters gångväg från skolan men får skjuts dit och hem varje dag. Så hennes kondition skulle antagligen inte vara på topp.
Jag flög fram över planen. Dribblade bort mina motståndare fullständigt. Jag var Maradona. Jag var oövervinnerlig. Trots att mitt fläsk hoppade upp och ner och levde rövare och min ischias bönade och bad att jag skulle sluta sparka på bollen krossade jag mitt motståndarlag med 10-7.
Min kropp har fått en chock men segern är min. Man kan inte låta barnen vinna jämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar