Ett avslöjande

Under de två senaste veckorna har jag hunnit med ett besök hos tandläkaren och ett besök hos frisören.
När jag satt i tandläkarstolen och sköterskan stoppat in en gigantisk och sylvass röntgenplåt i min mun började hon be om ursäkt att hon lät förkyld, men det var allergi och så gick hon på. Där satt jag och bet ihop och kunde inte ge respons på det hon sa. Jag ville säga att det är ok, oj vad jobbigt för dig, har du haft problemet länge?

När jag satt i frisörstolen med blött hår började frisören kamma håret i en mittbena. Kamma, kamma. Så där sitter man i den absolut fulast tänkbara frisyr någonsin; slickat kammat i en mittbena. Då säger frisören:
- Jag ska bara fixa en snabb grej.
Går iväg och lämnar mig där med mitt slick.

Jag anar ett mönster. Det är så de gör; utsätter sina kunder och patienter för interna skämt. De skrattar åt oss när de fikar:

- Ha, ha, ni skulle ha sett hur gärna hon ville prata men jag hade precis satt in sugen och lagt in elva bomullsrullar så hon fick inte fram ett ord. Ja, jösses vad kul.

Eller:

- Jag kammade och kammade som en besatt. Och jag tryckte bara handduken mot håret. Det droppade och låg så slickat mot ansiktet att sminket började rinna. Ni tog väl ett kort?