Vi, det vill säga maken och jag tittade på programmet "Barnmorskorna" som går på SVT. Igår satt vi och pratade om det när vi åt. Antagligen lät vi lyriska för 8- åringen frågade:
- Längtar ni efter barn?
- Nej, nej, vi är så glada för er, svarade jag med paniken över att bli gravid igen flåsandes i nacken.
- Nej, jag längtar efter en förlossning, säger den enda mannen vid bordet.
Jag funderade en stund, övervägde att ge honom en rak höger. Men jag insåg att den smärta jag skulle åsamka honom genom en högerkrok skulle vara miljoner ljusår ifrån den smärta det är att föda barn. Så jag struntade i det och skrattade hysteriskt med paniken över att behöva föda barn igen flåsandes i nacken.
3 kommentarer:
Vad uppmuntrande! Med bara tre månader kvar har jag precis insett att jag är gravid... I den här familjen är det dock inte jag som får panikkänslor utan han. Också mycket uppmuntrande...
Åh, grattis! Vad får han panik över?
Jag finner inget nöje alls i att se på andras förlossningar. Det är en fantastisk upplevelse men har man gjort det tre gånger så är man rätt nöjd. Sista gången tog det dessutom 15 timmar. Jag får ont bara jag tänker på det;-)
Skicka en kommentar