Ett möte

Precis hemkommen från min hemstad. Jag gick en sväng på Bergviksköpcentrum och följande scenario utspelade sig:

Någon: Nämän...såg jag rätt?
Jag känner en hand på min axel. Vänder mig om och ser en gammal kompis.
Jag: Hej...
Någon: *blir helt plötsligt typ blyg och slutar prata*
Jag: Eh...hur är det?
Någon: Bra.
Jag: Bor du i Karlstad?
Någon: Ja.
Jag: *vill bort därifrån* Jaha...vad jobbar du med?
Någon: I butik.
Jag: Vad gjorde du efter skolan?
Någon: Bodde i Umeå ett tag.
Jag: *panik* Har du familj?
Någon: Nä, jag har bara mig själv.
Jag: Och det kanske räcker med det?
Sorti.

Ärligt talat, ingen människa förtjänar en förolämpning mitt på blanka dan. Men om man tar initiativet att kasta sig över en gammal kompis så har man väl ändå ansvaret att hålla igång samtalet? Helt plötsligt verkade det som om jag hälsat först. Stör mig på sånt och därav den verbala grodan.