Jag är rädd för katter.
När jag var liten kunde jag gå långa omvägar om jag såg en katt.
Numera biter jag ihop och försöker tassa förbi så försynt jag kan "hej-lilla-söta-katten-jag-ska-bara-tassa-över-ditt-lilla-fina-revir-fina-kisse."
När jag passerar en katt så tycks det mig som om den alltid intar stridsposition; hukar sig något och spänner kattögonen i mig:
"Jag kommer att hoppa på dig och sätta mina sylvassa klor i din jellomage. Sedan kommer jag att slicka dig på näsan. And you wont like it, I can tell ya, you wont like it."
Nästa gång jag kör förbi en hage med katter så ska jag lägga mig på tutan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar