Nu har det hänt igen. Jag är dialektperoiodare.
Den här gången är det östgötskan som har etsat sig fast som en drog i min hjärna. Jag kan inte sluta med mina försök att prata denna fantastiskt, underskönt, märkligt roliga dialekt.
Jag har även fått med mig delar utav sommarstugesällskapet i denna spiral av östgötska. Ve och fasa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar