Hej då på ett tag

Nu lämnar vi regnet och styr kosan mot världens mest underbara land.

Can't live with them, can't live without them

Idag gick jag motvilligt in i en utav souveniraffärerna i stan. Hua.

Italienare: Taxfree??
Butiksbiträdet: Fråen vilket land ä du? (skall läsas på bred smålandska)
Italienare: Taxfree???
Butiksbiträde: Fråen-vilket-land-ä-du?
Italienare: Taxfree????
Butiksbiträde: Jamän, fråen vilket land ä du??
Italienare: Italiano.
Butiksbiträde: Jamän, dä ä ju inte täxfri.

När kunden gått hörde jag kvinnan prata med sin manliga kollega:
-Jag frågade honom, fråen vilket land ä du? What country? (här tänker jag att nej lilla du det sa du inte alls. Någon engelska förekom icke.) Italien sa han. Å då sa jag att dä ä ju inte täxfri.
- Nej, det är ju EU.
- Precis, han vart arg å gick. (ja, blir man så otrevligt bemött så skulle väl vem som helst lägga benen på ryggen.)


Fyra anledningar till att inte driva värsta turistshoppen i värsta turiststaden:
1. Du tycker inte om turisterna.
2. Du talar inte engelska.
3. Du är otrevlig.
4. Du pratar skit om kunderna när de lämnat butiken.

Vett och etikett i att köa

Vi var förbi ett utav landets hamburgerhak för att äta (givetvis).
När vi ska ställa oss i kö så är det tre kassor öppna men endast en kö. Jag klarar inte av det där fenomenet!

Det kommer alltså in någon som får för sig att bilda en kö till tre kassor. Hur lyckas man med en sådan bedrift? Är man en jättestor person då eller? För det måste man väl vara för att med sin kroppshydda kunna markera att nu har jag bildat en kö till tre kassor.
Eller så är man en liten person men med en otrolig pondus.

Vem hjälper man med en sådan strategi? Ja, inte de som ska ta emot beställningen iallafall. De får ju skrika efter varje kund "Det går bra här också!" eller "Jag kan hjälpa nästa person nu!"

När man bildar en kö till tre kassor så finns det personer som fullständigt struntar i att det står människor framför i kön. Blir det en kassa ledig så smiter de minsann fram och beställer mat till hela tjocka släkten.

Värdelöst!

Värsta sändingstid

När televisionen bestämde att 20:00 är bästa sändningstid så undrar jag vem de frågade? Antagligen gjorde de en undersökning bland landets pensionärer, singlar, personer med utflugna barn, hundägare, direktörerna på Strandvägen och daglediga.

Det finns en målgrupp som aldrig fick frågan; småbarnsföräldrarna.
20:00 är värsta sändingstid.
20:00 händer det grejer i en småbarnsfamilj:
Alla barn ska vara mätta, rena, bytta på, iförda pyjamas, nattade, glada och harmoniska.

21:00 är bästa sändingstid.





Nej vi har inte åkt än. Var tvungen att skriva ett inlägg....bloggberoende....

Möglig pastasallad

Scen 1
Man och kvinna befinner sig i sitt kök i en liten stad i södra Sverige.
Kvinnan: Vad är det som luktar så läskigt? *sniffar runt i köket för att hitta luktkällan*
Mannen: Eh, jag tror att det är pastasalladen som vi hade med oss på midsommarafton.
*öppnar kylskåpet och tar fram en vit burk*
Kvinnan: *kollar dagens datum 8 juli...midsommarafton var den 22 juni.*
Mannen: *tar segervisst den vita plastburken och gör en ansats att ställa den på diskbänken. Det vill säga han tänker inte slänga innehållet.*
Kvinnan: Näha du, den där får du slänga som den är. Aldrig att jag öppnar den där burken!
Mannen: *slänger hela burken i soporna*

Frågeställning:
1. Hur visste mannen att det var en gammal pastasallad som luktade?
2. Har han någon gång mellan den 22 juni och 8 juli öppnat burken, noterat det läskiga innehållet och stängt kylskåpet i tron att det man inte ser försvinner av sig självt?
3. Förväntade han sig att kvinnan villigt skulle tömma den surnade och mögliga pastasalladen i soporna för att sedan diska ur plastburken?

Ja, inte vet jag. Men det är ett gripande scenario vi bevittnat, ett scenario som är klippt direkt ur den småländska vardagen.

Segern är vår

Alltså, är det vid ett sådant här tillfälle som jag förväntas bada i Sergelfontänen?

Mamma -hjärta- Eniro

Idag pratade jag med min ömma moder. Hon var helt lyrisk över Eniros "kopplavidaretjänst"...

Bleknos

Jag såg en kort intervju med grundaren av the Pirate Bay.

Han var lite blek om nosen.

Något säger mig att han inte är ute så mycket i friska luften.
Antagligen sitter han ganska mycket framför datorn.

Regnperiod

Det som är bra med det ihärdiga regnet är att jag inte behöver raka mina ben lika slaviskt som vid solsken.
Det som är mindre bra med det ihärdiga regnet är att när solen väl tittar fram och jag hoppar i till exempel kjol, så springer jag omkring på byn med lurviga ben.

Språk poliser

Jag har väl ald rig stött på så mång a språk poliser som när jag gjort mitt inträ de i blogg världen.

Till alla mina söta små super spellers.

Here I come to save the day!

Nu ska jag sätta mig och sy ett par tights.

You are Supergirl

----------------------------------------------------
63%
Wonder Woman
----------------------------------------------------
63%
Spider-Man
----------------------------------------------------
55%
Hulk
----------------------------------------------------
55%
The Flash
----------------------------------------------------
45%
Green Lantern
----------------------------------------------------
45%
Superman
----------------------------------------------------
40%
Batman
----------------------------------------------------
40%
Robin
----------------------------------------------------
38%
Iron Man
----------------------------------------------------
30%
Catwoman
----------------------------------------------------

Lean, muscular and feminine.
Honest and a defender of the innocent.

Superlänk

Att kopplas vidare eller inte kopplas vidare

Eniro: Eniro 118118, Monica. Vad kan jag hjälpa till med?
Jag: Ja, hej jag heter Patricia (min mamma har hjärntvättat mig när det gäller att presentera mig i alla lägen) jag skulle vilja ha telefonnummret till Persienn Ola i Sandviken.
Eniro: Persienn Ola i Sandviken *knappeti, knappeti* Då ska vi se...
Jag: Ja...
Eniro: Persienn Ola i Sandviken 555-555 55
Jag: 555-555 55. Tack. *förbereder mig att lägga på*
Eniro: Vill du att jag ska koppla dig?
Jag: *tyst*
Eniro: Det ingår i tjänsten...
Jag: Okey då...

Det känns så värdelöst tycker jag. Det är en totalt galen tjänst som Eniro tillhandahåller. Jag ringer ju för att få numret för att sedan kunna ringa det själv.

Om jag ringer och först får numret, antecknar det och sedan kopplas vidare utan att behöva använda numret som jag på sätt och vis betalat för, så borde jag få det gratis.

Vill man inte däremot inte bli vidarekopplad så borde man få betala för det.

Jag skulle kunna säga nej tack men jag har inte hjärta att göra Monica på Eniro ledsen. Det kanske är dagens höjdpunkt när man får vidarekoppla ett samtal till Persienn Ola. Och vi vill ju att Monica ska vara en glad Monica, eller hur?

Blondadrömmar 2

Jag undrar hur det kommer sig att när man i film vill åskådliggöra en ond kvinna så är hon oftast brunett...

Glassförintelse

När jag var liten var det också sommar. Oftast varma sådana vill jag minnas.
Under dessa varma och långa somrar så hände det sig att vi fick glass. Jag vet inte varför vi nästan alltid köpte mjukglass. Antagligen så hände det att mina föräldrar avstod glass på grund utav samma anledning som jag numera som förälder avstår glass...*tänker* vad skulle det kunna vara....typ figuren eller?

Ibland ville pappa smaka på min mjukglass. En nyfnurrad mjuklass med chokladströssel på. Ingenting är som det första bettet på en ny mjukglass. Oftast var det alltså pappsen som fick det första bettet.

Men han tog inget bett. Han söööög i sig glassen. Slupp, sa det. Och där stod jag i mina träskor och tittade förvånat på min nyfnurrade glass som helt plötsligt förvandlats till en...en...platt glass som redan var nere vid struten.

Fram tills jag fick egna barn så trodde jag att det endast var min pappa som söööög i sig glassar. Men så är det inte.
Jag har upptäckt att han den andre hanterar sina barns glassar på precis samma sätt. Slupp!
Det gäller dock inte bara glass utan även drycker.
- Får jag ta en klunk av din dricka?
Slupp!
- Det var värst vad mycket du drack! 7-åringen håller upp flaskan mot ljuset för hon tror inte sina ögon.
- Ja, det gjorde jag visst! han den andre är själv förvånad över detta pappasyndrom som har drabbat honom.

Så, ett varningensord: Giv icke edra nyfnurrade glassar till edra fäder. Det leda till glassförintelse.

Avskedsfraser

Mina svågersch (svågrar på östgötska) skulle åka och titta på en fotbollsmatch.
När de skulle fara så hasplade jag ur mig:
- Ha det så mysigt!

Han den andre sökte min blick. Jag frågade:
- Fast så säger man kanske inte till två grabbar...

Han den andre skakade sakta på huvudet och sa:
- Ha det så kul kan man säga.

Så till alla er svågersch som ska titta på fotboll idag: Ha det så kul!

Kattskräck

Jag är rädd för katter.
När jag var liten kunde jag gå långa omvägar om jag såg en katt.
Numera biter jag ihop och försöker tassa förbi så försynt jag kan "hej-lilla-söta-katten-jag-ska-bara-tassa-över-ditt-lilla-fina-revir-fina-kisse."

När jag passerar en katt så tycks det mig som om den alltid intar stridsposition; hukar sig något och spänner kattögonen i mig:
"Jag kommer att hoppa på dig och sätta mina sylvassa klor i din jellomage. Sedan kommer jag att slicka dig på näsan. And you wont like it, I can tell ya, you wont like it."

Nästa gång jag kör förbi en hage med katter så ska jag lägga mig på tutan.

Dialektperiodare

Nu har det hänt igen. Jag är dialektperoiodare.
Den här gången är det östgötskan som har etsat sig fast som en drog i min hjärna. Jag kan inte sluta med mina försök att prata denna fantastiskt, underskönt, märkligt roliga dialekt.

Jag har även fått med mig delar utav sommarstugesällskapet i denna spiral av östgötska. Ve och fasa.