Jag tystsvär

Så var det det här med svordomar. Med tanke på min tro och framförallt min makes profession som innebär att han rör sig inom kyrkan så passar det sig inte att jag nyttjar svordomar.

Idag sa Minstigen (som snart fyller 3 år):
- Hellsota

Det finns absolut ingen annan att skylla på än mig i den här familjen. Jag medger att jag ofta använder ordet hellskotta. Jag erkänner också att jag tystsvär i huvudet.

Det står att läsa i Bibeln att du ska inte missbruka Herren din Guds namn. Och det gör jag inte. Nu kan man ju å andra sidan vända på resonemanget och mena att jag åkallar djävulen. Det lämnar vi därhän. Många av mina vänner och bekanta säger Jesus när de blir skrämda eller behöver ta till ett kraftuttryck. Då frågar jag mig, är det lämpligt att använda Jesus som kraftuttryck eller ska jag ropa HELLSKOTTA nästa gång jag rör mig i kristna kretsar och behöver ta till ett kraftuttryck? Jag menar bara för att visa hur from jag är som inte missbrukar Herren min Guds namn?

När det gäller Minstingens svordomar så lugnade jag Maken med att man skulle kunna tro att hon säger rethosta och då blir ju innebörden en helt annan.