Det kommer folk hit idag. Två sittningar blir det. Varför ska alla komma på samma dag? Min lediga dag då jag måste restaurera våra fönster.
Nåväl, de vill "komma och titta på huset". Mitt positiva, trevliga jag tänker att visst, kom och titta. Så gör jag med. Men när 35- årskrisen talar från mitt undermedvetna så är tonen en helt annan. Den undrar: vad vill de titta på?
Vill de titta på vår trapp som maken har börjat renovera där halva trappan är täckt med en grön heltäckningsmatta och den andra halvan är rispig av gammalt lim och alldeles svart?
Vill de titta in i vårt vardagsrum som alltid är en krigszon med leksaker, smulor och en soffa och fåtölj som inte längre går att få rena?
Vill de kommentera vårt nya kök och tala om vad vi kunde gjort bättre eller kommentera valet av tapeter?
Vill de konstatera att färgen flagar på våra fönsterbågar?
Vill de provligga våra sängar som vi inte haft råd att byta ut under hela vårt tolvåriga äktenskap och som gör att man vaknar helt sned i kroppen?
Vill de bajsa på vår toa som har så kallad "äldre välbevarad charm"?
Vill de höra mig förklara varför våtrumstapeten i badrummet är rödflammig?
Vill jag höra dem säga att tapterna i vardagsrummet är såååå fina och de måste vi behålla? Nej.
Tänker jag städa innan de anländer? Nej.
Tänker jag återgå till mina fönster? Ja.
Tänker jag låta en 3-åring stoppa mig? Antagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar