torsdag 25 mars 2010

Han tänker på att vi är stoft.

De senaste tio åren har det liksom skalats bort lager av lager av religiositet. Det finns många slags religiositet. Den sort som jag har burit på har varit den att för att klassas som kristen förväntas man vara på ett visst sätt. Man svär inte, dricker inte, går troget till kyrkan. Bara för att nämna några exempel.

Men som sagt, tio år senare står jag här förundrad över att tron på Gud handlar om så ofantligt mycket mer än yttre företeelser. Det kan tyckas som självklart men det är inte det. Jag vill inte påstå att jag är hjärntvättat men man formas av sammanhanget oavsett typ av sammanhang.

Det är befriande. Han älskar mig och jag älskar honom och jag vet att det är det enda han kräver av mig. Givetvis vill jag sträva mot att vara en god människa men det gäller alla, oavsett tro. Man bör inte stjäla, man bör inte vara otrogen osv.

Kristna lägger ett alldeles för tungt ok på sina mänskliga små axlar. Vi anstränger oss så för att vara värdiga att kallas kristna och förtjäna Guds kärlek. Istället för att bara vara människa som älskar Jesus. Istället för att låta andra vara människa vare sig man tror på Gud eller ej.

Det finns en fin strof i Bibeln som säger att: Han tänker på att vi är stoft.

Han vet. Han är större än mina ansträngningar att försöka vara en perfekt liten människa som baxnar under oket.

Inga kommentarer: