söndag 14 november 2010

Trettiosex samhälleliga förväntningar

Trettiosex.

Så, vad förväntar sig samhället av mig nu?

Jag jobbar heltid. Check.
Jag har fött två barn. Check.
Jag är en god medpendlare. Check.
Jag källsorterar. Check.
Jag betalar min TV-licens. Check.
Jag motionerar regelbundet. Check.

Så, vad finns det kvar?

1. Jag bör klippa mitt hår i en lättskött page.
2. Jag bör sluta handla kläder på JC och Carlings och börja handla på Flash.
3. Jag bör detoxa.
4. Jag bör lida av teknistress.
5. Jag bör gå med i 1,6 miljonerklubben.
6. Jag bör ge ut en kokbok.
7. Jag bör gå en studiecirkel i Mindfulness.
8. Jag bör slänga mina Converse.
9. Jag bör börja laga mat.
10. Jag bör inreda mitt hem med bokstäver av trä som bildar ordet "harmony".
11. Jag bör ha en walk in closet.
12. Jag bör ha matchande kläder att hänga i min walk in closet.
13. Jag bör uppskatta Skvalans skittrista program.
14. Jag bör börja spela golf.
15. Jag bör skaffa mig fler vänner som är 40+.
16. Jag bör sluta köra bil.
17. Jag bör börja gå stavgång.
18. Jag bör ha tid och råd att investera i en platt-tv.
19. Jag bör köpa mig ett eller två Odd Molly plagg.
20. Jag bör anordna fler middagsbjudningar.
21. Jag bör köpa mina böcker och inte låna dem på biblioteket.
22. Jag bör hänga mer äkta konst på mina väggar.
23. Jag bör spela mindre TV-spel.
24. Jag bör sluta förvara min iPhone i jeansfickan.
25. Jag bör köpa mig en praktisk liten handväska.
26. Jag bör börja SMINKA mig mer.
27. Jag bör ha mer lån.
28. Jag bör uppskatta att vara i fertil ålder.
29. Jag bör uppskatta storstadsshopping.
30. Jag bör vara mer samlad och sval.
31. Jag bör ta med familjen till Thailand en gång om året.
32. Jag bör ha nått toppen av min karriär.
33. Jag bör klä mig smakfullt.
34. Jag bör bära mindre örhängen.
35. Jag bör börja röka pipa.
36. Jag bör inte frukta 40.

lördag 13 november 2010

Jag, en 36-åring

Jag har fyllt trettiosex år. Vid första anblicken kan man luras att tro att det är ju ingen märkvärdig ålder. Men när vi tittar lite närmare så visar det sig att trettiosex kanske är den mest märkvärdiga ålder som finns.

Det handlar egentligen inte om var du befinner dig i livet.

Om du bor i ett hus som du renoverar med tre barn hängande i dina Odd Molly koftor, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Om du jobbar femtio timmar i veckan på ett företag i någon storstad och letar efter kärleken på nätet och somnar ensam i en trea med nya stammar, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Om du letat efter kärleken i hela ditt liv och nu hittat den. Om du nu väntar ditt första barn och känner att du egentligen är väldigt trött, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt

Om du lever ensam och efter sju års studier och CSN- lån precis fått ditt första jobb som lärare på ett högstadie i en friskola och inser att du är kär i din kollega av samma kön. Och du undrar hur du ska hantera dina frånskilda föräldrars krav på ultra-biologiska barnbarn, så är det inte det som är särskilt märkvärdigt.

Nej, det märkvärdiga och näst intill magiska ligger i att nu har du korsat avgrunden, helvetsgapet. Och det visar sig att du är inte helt oskadd men du lever åtminstone. Nu står du på andra sidan och blickar bakåt; bakåt mot tiden då du var trettio. Blickar du framåt så ser du det oundvikliga, den sifferkombination som säkerligen brukas av hemliga sällskap i voodooriter eller som skulle kunna vara lösenordet till Pentagons intranät : 40.