lördag 28 juni 2008

Tankar från utlandet

Igår gjorde vi en båttur på Genesaretssjö. Snubbarna som drev båtfirman var någonstans på gränsen till genialiska eller galna. Antagligen skar de någonstans preciiiis mitt emellan.

De frågade var vi var i från och när de fått svar på sin fråga sprang en utav dem iväg och hämtade en svensk flagga för att hissa upp i masten. Lite trevligt kan tyckas. Men inte nog med det; de bad oss alla att ställa oss upp och så dundrade nationalsången ut genom det överdimensionerade ljudsystemet.

Så där stod vi arton svenskar i en båt på Genesaretssjö och sjöng den svenska nationalsången. Och då väcktes följande fråga i mitt inre;

Vem ansvarar för att mina barn lär sig nationalsången?

måndag 23 juni 2008

På resande fot


Vi åker snart. Bloggen kommer inte att följa med. Ses om två veckor!

fredag 20 juni 2008

Glad midsommar


Jag hatar att dansa runt midsommarstången. Jag hatar det. Hatar det. Hatar. Men glad midsommar på er.

måndag 16 juni 2008

Lugna gatan

Jag är mer eller mindre ensam med barnen hela den här veckan. Maken jobbar och sliter för brödfödan.

- Jaha, så ni kan bara vara hemma och ta det lungt! Vad skönt.

Det är en kommentar jag hört några gånger när vi pratat om veckan. Och jo men visst är det så. Det är ju bara att lägga upp fötterna och ta det riktigt lungt hela veckan.Vad gött det ska bli!

Dagens outfit


Det är ju onekligen kyligare ute nu...

lördag 14 juni 2008

Paus bland tistlarna


Jag har inte tid att blogga. Jag rensar ogräs.

torsdag 12 juni 2008

An petit challenge

Jag hittade en liten utmaning här. Så jag utmanade mig själv till att ta mig an utmaningen:

Fem saker på min "Att göra lista" imorgon:
1. Lystra till den muntra melodin i väckarklockan och försöka ta mig upp.
2. Ge föda till mina barn.
3. Gå på skolavslutning.
4. Fika.
5. Se på alla korrpulenta farbröder som knakar fram genom stan på sina gamla mintgröna bockstyren från 1987. Vätternrundan. Folkfest och Gais tombola...jey.

Fem dåliga egenskaper:
1. Mitt chilenska temprament.
2. Konflikträdd.
3. Blir lätt frustrerad.
4. Djurhatare.
5. Fotbollshatare.

Fem platser där jag bott:
1. Observatoriegatan, Stockholm
2. Kungligaslottet, Stockholm
2. Herrhagsgatan, Karlstad
3. Mellangatan, Visby
4. Mellangatan, Jönköping

Fem jobb som jag haft:
1. Restaurangbiträde på polisrestaurangen i Karlstad.
2. Ekonomibiträde på ett hem för missbrukare i Stockholm. Ni unga som läser detta och som fortfarande inte tagit klivit in i arbetslivet; ekonomibiträde är inte så flaschigt som det kanske kan låta. Men det är en nyttig erfarenhet.
3. Hemlig agent.
4. Stand in för Cameron Diaz i Charlies Änglar (jag gjorde scenerna med slagsmålen och höga benlyft).
5. Postperson...typ stämpla brev och sortera paket.

Jag utmanar ALLA som läser bloggen! Ingen nämnd, ingen glömd (sa jag att jag är konflikträdd?)

onsdag 11 juni 2008

VANSINNE!!

Det här är katastrof! Jag blir så bedrövad, arg och ledsen. Är det så här vi ska ta hand om våra gamla? Usch, jag blir vansinnig och känner mig fullständigt maktlös.

Gurka mazurka

Jag skulle vilja påstå att höjden av snålhet är att bjuda på gurka som man skivat med en osthyvel. En gurka består av mer än 90 % vatten. En hyvlad gurkbit blir en liten vattenskiva som bara slinker ner obemärkt. Hyvlad gurka är samma sak som ingen gurka alls.

Världens tråkigaste sport

Fanatiskt
Orent
Tråkigt
Boring
Onyttigt
Larvigt
Löjligt

tisdag 10 juni 2008

Knarket är slut


För en Alvedonmissbrukare är detta katastrof. Men de goda nyheterna är att jag inte behöver gå på gatan för att få in pengar till mer och jag behöver inte stå i ett skumt hörn av Jönköping för att köpa ut. Så nu är det dags att gå till statligt finansierade Apoteket och köpa ut mer.

måndag 9 juni 2008

Bildbevis


Morgonpromenad klockan 08.58 på Jönköpingsvägen.

söndag 8 juni 2008

Överdos


Ibumetin. Receptbelagt. Alvedon kompletterar Ibumetinet på något vis. Man skulle kunna säga att Alvedon är Ibumetins side kick. Alvedondosen är max 8 per dag. Jag är ganska säker på att jag spräckt den åttan med råge. Hur reagerar kroppen när den tänder av från Alvedon?

fredag 6 juni 2008

Turister är obehagliga


Idag har jag gjort en upptäckt; det är lite små äckligt med turister.
De slänger av sig sina tröjor och struttar runt i sina bikinis.
Det är daller, muskler, valkar, fett, hud, hår och annat kroppsrelaterat som intar glasskiosken, hamnen, stranden och restaurangerna.

Hua, det är äckligt med så mycket människa på en gång.

Kvaddad


Idag ser jag misshandlad ut. Svullen. Skämten haglar tätt här hemma. Men jag bjuder på det. Jag får vad jag förtjänar.

Glad Nationaldag!

Idag är det Svenska Flaggans dag. Många står en smula handfallna inför denna dag då vi inte riktigt vet hur vi förväntas fira eller vad det är vi firar. För några år sedan blev den 6 juni helgdag vilket förbryllade oss ännu mer. Vad nu?
Det var aldrig regeringens avsikt att hedra nationaldagen och hjälpa svenska folket genom att göra den till en röd dag. Nej, det handlade enbart om att dra in pengar till statskassan.

En sådan här dag tycker jag att det är på sin plats med en liten historielektion kring just Svenska Flaggans dag. På så sätt kan jag kanske kasta lite ljus över vår ambivalens inför denna dag:

Svenska flaggans dag är ett resultat utav nationalromantiken som genomsyrade vårt land sent 1800-tal och tidigt 1900- tal. Mycket av det vi idag förknippar med det genuint svenska skapades av intellektuella och konstnärer då nationalismen började ta form i hela Europa. Den svenska nationalismen manifesterades på flera olika sätt. Man sökte sig tillbaka till allmogen och de umbäranden de led och det håra liv det innebar som allmoge blev nu något fint, svenskt och glorifierades.
Nationalromantikens aktörer sneglade på Dalarna som kom att bli förebilden för det ursvenska. Det blev viktigt att bevara minnet av det gamla bondesamhället. Skansen kom till i den här vevan då det blev mer angeläget att upplysa svensken om det förflutna. Ett friluftsmuseum åt folket.

Artur Hazelius; mannen bakom Nordiska museet och Svenska Flaggans dag. Hazelius introducerade Svenska Flaggans dag 1893. Det uttalade syftet vad att stärka enigheten kring flaggan som nationell symbol. Mer än så var det inte. Jag vet inte om denna dag till en början samlade eller överhuvudtaget tilltalade gemene man och frågan är om den någonsin har gjort det?

Det är inte konstigt att vi står handfallna inför denna dag då den kom till när Sverige, ja hela Europa befann sig i ett rus av nationalism och ordet "nationer" kom till. Ett begrepp och ett varande som vi tar för givet.

Ofta hör vi att vi Svenskar inte har något att fira. Det må så vara om man med firande menar en historia av krig och umbäranden. Personligen tycker jag att det är lite gulligt med en nationaldag i ett land som inte är särdeles nationalistiskt...eller är vi det?


Källa: Det svenska samhället; Arbetarnas tid, Lars Kvarnström och Nordens Historia, Harald Gustafsson

torsdag 5 juni 2008

I'm still with you

Det är ännu inte dags för mig att lämna detta jordeliv bakom mig. Men det var nära ögat. När det visade sig att tandläkaren var Kalsta' pöjk visste jag att allt skulle gå bra.

Det borrades, bändes och grejades i största allmänhet i min mun. Jag var den fnissigaste (ser inte mig själv som en fnissig person...det är mer gapskratt eller inget alls...men idag var jag fnissig och det är trevligt...) kunden inne på apoteket för jag lät så rolig när jag försökte prata med min bedövade mun.

Men när bedövningen släppte trodde jag slutet var kommet. AJ. Jag var förberedd på att det skulle göra hemskt ont. Det kan inte göra annat efter en sådan behandling.

Det gjorde vansinnigt ont. VANSINNIGT ONT. Det kändes som om en turistbuss från Tyskland fylld till brädden med pensionärer kört in i munnen, letat en bra stund efter en parkering, släppt av alla turister, de i sin tur tittade på alla sevärdheter, fikade och åkte ut ur min mun. Förstår ni då?

Farväl


Nu åker vi mot tandläkaren. Farväl kära läsare. Lev era liv till fullo. Några utav er kommer att bli kontaktade av mitt juridiska ombud. Länge leve livet.

onsdag 4 juni 2008

Släpp inte in värmen

Min mamma har en, tja vad ska jag kalla det för...en föreställning, en övertygelse om att när det är varmt ute och solen ligger på så vädrar hon inte med risk för att släppa in värmen.
Jag å andra sidan vädrar gärna mycket, länge och alltid. Att välja att inte vädra när det är varmt resulterar i en omänskligt kvav lägenhet. Ni vet så där kvav att man spontant tänker att här borde vi vädra.

Jag trodde min mamma var den enda damen som vägrade vädra vid varmt väder. Men idag var vi och fikade hos några utav våra tant- och farbrorkompisar. Då sa damen:

- Usch, vi kan inte vädra när det är så varmt ute. Man vill ju inte släppa in värmen.

Nä, det är ju bättre att dö av syrebrist...

Google analytics förbryllar mig

Jag använder mig av Google analytics för att få en egotripp alternativt bloggkramp. Det roligaste med den tjänsten är att kunna se hur folk har hamnat på min blogg, det vill säga vad det "googlat" på för ord och sedan klickat sig in på amaliamedgrisarna.

Nu är jag dock lite förbryllad; vid tjugo tillfällen har någon eller några sökt på ett namn, ett mycket specifikt namn, en vän till mig, en manlig sådan. Den 20 maj var det tretton sökningar på samma namn. Det betyder att det har tillkommit ytterligare sju sökningar på xxxx xxxxxxx...

Jag kan bara tacka och bocka för hjälpen att locka nya läsare. Om det fortsätter i den här takten får jag byta namn på bloggen eftersom vissa namn är mer spännande än andra.

måndag 2 juni 2008

På torsdag säger det "KNAK, BRAK, KRASCH, SCRUNCH"

Jag ska dra ut en visdomstand på torsdag...jag är en smula ängslig inför detta. Jag googlade på "dra ut visdomstand" och hittade följande beskrivning:

Det som är smaskigt är om dom måste söndra din tand för att få bort den. "KNAK BRAK KRASCH SCRUNCH" ekar det i ditt huvud. Allt är med bedövning, så det gör ont först efteråt. Man slår in ett mejselliknande verktyg i tanden och så bääännnnder man tills det säger "KRACK". Det är fantastiskt vad ens käke kan hålla... Så tar man till tången och krasar sönder dom mindre bitarna "KRRAS kras kras.

Varför känns det inte bättre?