tisdag 31 maj 2011

Minne





Jag har ett vackert minne från min annars ganska plågade barndom. Jag kan så tydligt minnas den där sommarmorgonen när jag vaknade upp i mamma och pappas säng. Det var bara jag där. När jag slog upp ögonen noterade jag att mamma öppnat fönstret. Vi hade gamla fönster med innanglas som sattes i på vintern och togs bort på sommaren. När det var sommar gick fönstren att öppna.
Våra gamla fönster var även indelade i fyra. Så högst upp fanns det två små och längst ned två stora.

Mamma hade öppnat det vänstra, lilla fönstret. Vinden tog tag i gardinen och den fladdrade stilla. Genom den öppna rutan hörde jag svalorna. Där låg jag för ett kort ögonblick trygg och glad. Från den dagen älskar jag svalornas sång.

måndag 9 maj 2011

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Jag är uppvuxen med ett evigt prat om vädret. Men vårt prat om vädret var inte kallprat eller ett samtalsämne vi tog till för att rädda ett ansträngt samtal. Nej, vi pratade om vädret på riktigt.

Vädret är viktigt. Det finns väl ingenting som styr oss mer? Du vaknar på morgonen i mitten av januari. Ute är det mörkt, kallt och blötsnöstorm. Då känner du att du vill dö en smula. Du vaknar kl 04.00 en dag i maj av ljuset då du glömt dra ner rullgardinen kvällen innan. Du lystrar till och hör fågelsången. Då känner du att du lever.

Äntligen semester! Då öppnas alla tänkbara skyar och det regnar i fyra veckor och är 12 grader varmt utanför förtältet. Foppatofflorna knarrar av vätan och till shortsen bär du regnjackan från Ullared. Vi frågar oss hos vem vi ska klaga på väderleken och hur vi nu ska klara ett helt arbetsår?

Hösten, denna port mot helvetet som heter vinter. Hösten kan vara riktigt fin. Men det varslar om något sämre. Den leder mot den tid när du vill slita hjärtat och hjärnan ur kroppen och gå i ide. Vi plockar svamp, jämför semesterminnen, slutar prata med grannen och sitter kvar på uteserveringarna så länge det går.

Det som fascinerar mig med väder är att det påverkar oss kanske mer än någonting annat och vi tillåter oss att påverkas. Vädret är nästan aldrig på vår sida men villkorslöst kastar vi oss i dess armar och söker tröst i hoppet om den väderlek som passar oss bäst.

Vi kan inte styra vädret. Meteorologerna kan inte, trots sina finkänsliga instrument, riktigt avgöra hur molnen kommer bete sig. Vi kan inte, trots all vår teknik, inte hitta ett riktigt bra sätt att ta tillvara den oerhörda energi som finns i ett åskoväder. Du kan inte hytta med näven åt solen och be den sluta lysa.

Jag minns hur jag som barn andäktigt satt bredvid morfar vid sommarstugan eller i hans lilla lägenhet och lyssnade på sjörapporten. Han luktade tvål och var snäll. Jag hörde om Norra Kvarken och Kattegatt, sydsydväst två och kuling. Fraser som jag till en början inte förstod men jag visste att det här var en viktig stund på dygnet.

Prat om väder är intressant och skänker mig en gnutta trygghet. Underskatta aldrig ett gott samtal om vädret.

Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav ,det är mina drömmar vävda av.

söndag 1 maj 2011

Barn är ett folk?









Barn, söta små saker som vi förväntas tycka om. Barn, snoriga små saker som slåss och blöder. Barn, obstinata varelser som söker bekräftelse och alla medel tycks vara tillåtna. Barn, små saker som inte har vett att hålla tand för tunga och det de säger är "sött". Barn, hemska små varelser som utan någon som helst logik utesluter andra ur leken. Barn, jag älskar mina barn men har så svårt för andras ungar.