E-post från Johan

Idag fick jag ett mejl från en god liten vän. Han är av den genomärliga sorten och det uppskattar jag. Han har hittat till min blogg och skrev så här om den i sitt mejl:

"Genom extremt långa omvägar hamnade jag på P:s blogg idag och läste några rader och ja, vad ska man säga. Jag kan tänka mig att det kvinnliga släktet hänger på din blogg och dividierar ditten och datten. Men lite jag läste var faktiskt ganska roligt."

Väljer att inte kommentera det vidare. Väljer dock att ta det som en komplimang.

Jag har målat in mig i ett ironiskt hörn

Jag gillar att blogga. Verkligen. Det är ingen tung börda. 

Men jag har målat in mig i ett hörn genom att bloggen blivit ytlig och så ville jag ha det från första början.

Det går inte att gå djupare, om jag nu skulle ha det behovet, då det är för många som jag känner som läser Amalia med Grisarna (namnet är helt kört men det var mitt i natten när jag av blogger.com blev ombedd att sätta en rubrik på bloggaset) och jag vill inte bli konfronterad med det jag skrivit. Vad göra? Jag har en liten plan...

Jag är trött...så nu går jag och lägger mig och löser korsord.

Google analytics förbryllar mig

Jag använder mig av Google analytics för att få en egotripp alternativt bloggkramp. Det roligaste med den tjänsten är att kunna se hur folk har hamnat på min blogg, det vill säga vad det "googlat" på för ord och sedan klickat sig in på amaliamedgrisarna.

Nu är jag dock lite förbryllad; vid tjugo tillfällen har någon eller några sökt på ett namn, ett mycket specifikt namn, en vän till mig, en manlig sådan. Den 20 maj var det tretton sökningar på samma namn. Det betyder att det har tillkommit ytterligare sju sökningar på xxxx xxxxxxx...

Jag kan bara tacka och bocka för hjälpen att locka nya läsare. Om det fortsätter i den här takten får jag byta namn på bloggen eftersom vissa namn är mer spännande än andra.

Jag, bitter?

Jag vill ju inte vara sämre än de rutinerade killarna och de äldre männen i bloggvärlden. Så jag messade följande fråga till 118 100:
"Vad är signifikativt med amaliamedgrisarna.blogspot.com?"

En halvtimme senare fick jag följande SMS från 118 100:
"Hej! Vår tjänst är populär och din fråga är placerad i kö. Tack för tålamodet! Mvh 118 100"

Populär och populär, de två anställda på den här tjänsten googlar som puckon för att kunna svara på frågor.

Efter ytterligare tjugonio minuter hade en utav dom hittat min blogg. Läst igenom den, analyserat och kommit fram till följande slutsats:
"Det som är signifikativt med amaliamedgrisarna.blogspot.com är författarens känsla för humor där inslag av bitterhet och ironi vävs samman till en underbar läsning. Ha en bra kväll!"

Jag är inte bitter...jag är en skeptiker. Sketans 118 100, ni har förstört mitt liv.

Säljes; http://www.amaliamedgrisarna.blogspot.com/

Jag har precis fått veta vad min blogg är värd: 30 107 kronor.

Det framgår dock inte var jag hämtar ut pengarna.

1 år och 1 dag idag!

Idag har jag bloggat i ett år och en dag. Lite retligt att missa årsdagen men så är det när man jobbar och sliter för brödfödan.

För ett år sedan hade jag noll koll på bloggvärlden. Jag läste inga bloggar och jag hade inte förstått omfattningen av Sveriges bloggvärld. Jag vet inte varför jag började blogga. Jag har alltid tyckt om att skriva och tänkte att det kan ju vara kul att testa.

Jag satt en sen kväll och surfade runt bland bloggar. Jag minns att jag hittade en som jag tyckte hade en snygg layout men jag vågade inte kopiera den rakt av med rädsla för att bloggaren skulle ge mig the evil eye och anklaga mig för plagiat. Jag menar, hur dum får man vara? Men jag förstod inte att det fanns tusentals bloggar där ute i cyperspace.

När jag skulle registrera min blogg så stod jag en smula handfallen inför det faktum att bloggen skulle ha ett namn. Därför blev det väl inte klockrent. Men med tanke på mitt geografiska läge så kanske man förstår...eller?

Jag har inte tröttnat på att blogga och räknar med att fortsätta ett tag till. Jag undrar om bloggvärlden är här för att stanna eller om det om några år kommer att sväva omkring en massa tomma och döda bloggar där ute i cyberspace? Vi får vänta och se.

Idealist? Javisst.

Här hittade jag det här. Min blogg analyserades och jag fick följande utlåtande:

IDEALIST

“Människan i främsta rummet!”


Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som kommunikationskonsult, där de föredrar den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment.

Idealister använder ofta abstrakta ord som “rättvisa”, “dröm”, "viktig" eller “harmoni” i samband med människor och relationer.

Vill du få en Idealists uppmärksamhet - pröva “det här är verkligen en inspirerande person!”.


Jag vet inte om jag håller med...

Mot rikedom och ära 2

Visst är det så att Google väljer annonser som liksom passar till innehållet på sidan där det annonseras? Om så är fallet så undrar jag var jag ägnat mig åt på den här bloggen i snart ett års tid. Nu är annonsen: Vem är Gud?

Å jag får inte klicka...*harkel*

Mot rikedom och ära

Jag har lagt upp en annons från Google på bloggen. Jag har dyrt och heligt lovat Google att inte uppmana mina läsare att klicka på annonsen...*harkel* 

Jag har dyrt och heligt lovat att absolut inte klicka på annonsen. Men idag var en av annonserna följande: Rädd för döden?

Jag blir så nyfiken men borde liksom inte klicka. Kanske någon kan offra sig...*harkel*

Öken

Jag är trött på den här ful bloggen.

Öken

Här råder öken.

Himlen runt hörnet?

När når en blogg nirvana? Det ligger nära till hands att påstå att det är när den ges ut i bokform. Aldrig att jag skulle köpa en blogg som blivit bok. Jag är för snål och tycker att det är lite väl pretentiöst att ge ut sin blogg som bok.

Nej, jag har funderat på det här och kommit fram till att det är ju väldigt individuellt. Jag kan bara relatera till mig själv och vad jag tycker är den här bloggens nirvana.

*harklar mig*

Amalia med grisarna når bloggnirvana den dagen Peter Englund lägger till den i sin bloggroll. Då har vi dött och kommit till himlen.

Html lycka!

Jag hittade ytterligare en flik under inlägg. Den här bloggen kommer aldrig mer att bli sig lik.