fredag 31 juli 2009

En dödsryckning

Jag velar. Jag brukar aldrig vela. Jag blir irriterad på veliga människor för jag brukar aldrig ha svårt att bestämma mig. Men nu velar jag. Ska jag blogga? Ska jag inte blogga?

Någonstans inom mig finns behovet och någonstans inom mig saknas den där lilla gnistan som gör behovet till handling.

Jag tänker väldigt ofta på att just blogga och är irriterad på mig själv för att jag inte höll ut. Men nu gör jag ytterligare ett försök. Min plan är att jag ska hålla ut hela augusti. Även om jag inte orkar så ska jag. Jag har ofta saker att skriva om men de förpassas till ett dammigt hörn i min hjärna och jag minns dem inte.

So here goes, ytterligare en mäktig dödsryckning.

4 kommentarer:

Unknown sa...

För oss som prenumererar på bloggar via t ex Google Reader gör det inget om det går långt mellan blogginläggen eftersom vi får alla uppdateringar automatiskt och slipper gå till din blogg och kolla... Då funkar det alldeles utmärkt att du bloggar de gånger då både behov och handlingskraft finns. Dina inlägg är uppskattade!

Emil sa...

Äntligen...! An nån anledning testade jag o googla efter amalia med sina grisar...o hon lever igen..

Emil sa...

Av*

Patricia sa...

Kul att ni läser!