Jag är väldigt kluven inför Facebook. Egentligen gillar jag inte den här idén med sociala nätverk, men å andra sidan trivs jag med att skriva syrliga svar på klämkäcka "statusar". Men det värsta är att jag måste lägga band på mig för om jag släppte lös det ironiska vilddjuret i mig så skulle jag inte ha några vänner kvar, vare sig virtuellt eller irl.
Det finns väldigt mycket jag inte vill veta. Jag bryr mig faktiskt inte om någon har ont i huvudet eller om den har en ny dag med nya möjligheter. Jag struntar i vad någons barn har sagt eller gjort (tycker jag om barnen i fråga är det ok). Egentligen finns det väl inget mer ointressant än andras barn. Eller? Jag har nog med mina egna.
Det mest frustrerande med Facebook är väl ändå de som jag inte vill ha i min lista över vänner men som envisas med att gilla eller kommentera mina bilder och inlägg. Jag vill ta bort dom men kan inte på grund utav deras febrila aktivitet som är riktad mot mig.
Ibland vill jag bara bli lämnad ifred men i dagens digitala samhälle sugs jag in i en virtuell värld där jag också förväntas vara en god medmänniska. Det är faktiskt inte alltid som jag vill vara det. Jag vill bara vara sur, pessimistisk, dryg, ironisk och elak.
