1 år och 1 dag idag!

Idag har jag bloggat i ett år och en dag. Lite retligt att missa årsdagen men så är det när man jobbar och sliter för brödfödan.

För ett år sedan hade jag noll koll på bloggvärlden. Jag läste inga bloggar och jag hade inte förstått omfattningen av Sveriges bloggvärld. Jag vet inte varför jag började blogga. Jag har alltid tyckt om att skriva och tänkte att det kan ju vara kul att testa.

Jag satt en sen kväll och surfade runt bland bloggar. Jag minns att jag hittade en som jag tyckte hade en snygg layout men jag vågade inte kopiera den rakt av med rädsla för att bloggaren skulle ge mig the evil eye och anklaga mig för plagiat. Jag menar, hur dum får man vara? Men jag förstod inte att det fanns tusentals bloggar där ute i cyperspace.

När jag skulle registrera min blogg så stod jag en smula handfallen inför det faktum att bloggen skulle ha ett namn. Därför blev det väl inte klockrent. Men med tanke på mitt geografiska läge så kanske man förstår...eller?

Jag har inte tröttnat på att blogga och räknar med att fortsätta ett tag till. Jag undrar om bloggvärlden är här för att stanna eller om det om några år kommer att sväva omkring en massa tomma och döda bloggar där ute i cyberspace? Vi får vänta och se.

Går det bra med röda Converse?

Ridbyxor: Får låna av hästmamman.
Ridhjälm: Får låna av hästmamman.
Lasso: Snor ihop något av presentsnören.
Tuggtobak: Nätet?
Ridstövlar: ???

Jag: Hej hästmamman, vad ska jag ha på fötterna när jag rider?
Hästmamman: Något med klack är bra.
Jag: *går igenom min skogarderob och får panik*

Ryktet säger...

...att så här ser det ut från hästryggen på en islandshäst.

Terapi

En häst. En stor häst. My God.

Jag har en plan.

Jag har en plan inför 5 maj:

Jag funderar på om jag ska komma i värsta flådiga hästmunderingen med ett lasso hängandes i svångremmen. Innan jag svingar mig upp på hästen ska jag spotta ut min tuggtobak och sätta av i en omedelbar galopp. På så sätt är det ingen som kommer märka att jag inte alls kan rida.

Idealist? Javisst.

Här hittade jag det här. Min blogg analyserades och jag fick följande utlåtande:

IDEALIST

“Människan i främsta rummet!”


Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som kommunikationskonsult, där de föredrar den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment.

Idealister använder ofta abstrakta ord som “rättvisa”, “dröm”, "viktig" eller “harmoni” i samband med människor och relationer.

Vill du få en Idealists uppmärksamhet - pröva “det här är verkligen en inspirerande person!”.


Jag vet inte om jag håller med...

Duschkonster. Uppföljaren.

Min mamma låter hälsa att det är svårt, mycket svårt att duscha med en kaffekopp över örat. Speciellt eftersom hon höll den med vänster hand och utförde tvagningen med höger. Hon är vänsterhänt.

Resultatet av hårtvätten blir inte 100% bra men hon konstaterade att hon åtminstone inte var skitig längre.

Den blå pilen

Idag fullständigt struntade jag i min rädsla för vad folk ska tycka.
Istället för att bära hem 8-åringens sparkcykel (kickbike för er som är födda efter 1974) så for jag fram som en blå pil genom stan. Det gick skit fort!

Vad har jag gett mig in i?

Den 5 maj ska jag och 8- åringen tillsammans med några vänner rida isländshästar. Det har varit bestämt sedan länge. I början av veckan ringde hon som bokat hästarna och sa att mannen hon pratat med tyckte att barnen var lite små. Skulle de våga trava med hästarna?

Undrar ni om barnen är rädda? Men jag då? Jag satt på en häst när jag var fem år och skrittade runt i en hage. Ska vi trava med islandshästarna?
1. Hur får man fart på en häst?
2. Hur får man stopp på en häst?
3. Hur vet man var gränsen går mellan trav och galopp?

Så, jag och den andra mamman ska få provrida hos den tredje mamman. Våra döttrar ser verkligen fram emot detta.
Ni kan väl be till hästguden för mig?

U-n-d-e-r-b-a-r-t

Vi tog oss ut till slut och promenaden blev helt u-n-d-e-r-b-a-r. Minstingen slockande omedelbart i vagnen. 8- åringen njöt utav att få cykla på sin röda hoj och susa fram utmed strandpromenaden. Maken och jag gick sida vid sida och diskuterade i lugn och ro exsistentiella frågor och vi kom överens om allt. Mitt skratt flög i vinden och han sa att jag var den vackraste. Fåglarna kvittrade, solen sken och det var varmt.

Det hela slutade inte alls med att jag, arg som ett bi, gick hem i en rasande takt med en skrikande Minsting i vagnen som helst av allt ville cykla på sin storasysters cykel och därför försökte kasta sig ur sin vagn.
8- åringen tröttnade inte alls efter tio minuter på grund utav hunger och trötthet och låg därför hela tiden ett hundra meter efter. Det är frestande att dra slutsatsen att på grund utav våra barns totala ovilja att gå promenad var det enda meningsutbyte jag och maken växlade tjat och påhopp.
Man skulle kunna tro att på grund utav att jag valt att bo i ett land där det aldrig blir varmt var tvungen att än en gång gå ut i min tunga, skitiga och löjligt blå dunjacka.

Nej, nej, promenaden var u-n-d-e-r-b-a-r. Jag ser verkligen fram emot nästa gång för jag har aldrig lovat mig själv att aldrig mer ta med barnen på promenad.

Promenad?

Jag försöker förgäves få med mig barnen ut. Men de är upptagna med mycket viktigare saker...

Realist. Javisst!

Jag är inte känd för att vara särskilt positivt lagd. Det händer nog aldrig att folk refererar till mig som "ja, du menar hon som är så positiv". Det kan jag leva med. Jag är positiv när det finns anledning. Varför ska man vara positiv när man innerst inne ändå tycker att det suger? Positivism kan ofta bli forcerat eller påklistrat. Negativism kommer alltid direkt från hjärtat.

Ikväll tittar vi på "Körslaget".
Jag: Jag tycker att Markoolios kör kan åka hem idag.
Maken: Ska man inte säga vilka man önskar ska gå vidare?
Jag: Jag önskar att alla körer utom Markoolios kör går vidare.
Maken: Sådär ja, nu blev det genast lite mer positivt.

Förnedringstv

Jag kommer den närmaste två timmarna att sitta i soffan och blunda och hålla för öronen. Det är "Talang 2008". Hela min varelse skriker nej, nej, nej, neeeejjjjjj. Snälla sluta!

Hur kan folk på fullaste allvar tro att det är en bra idé att framföra ett nummer på motionscyklar? Fatta vad länge de har övat. Drömt om att äntligen slå igenom med sitt spinning nummer. De har sytt scenkläder och fållat guldscarfes som de knutit runt styret på sin cykel.

Så kommer de med i TV och får inte ens presentera hela sitt nummer för ingen tycker att det är bra. 

Eller, hej här kommer jag med mitt armborst i gula och blå träningskläder. Ducka för nu skjuter jag. Jag tar mig för pannan och somnar. Sömnen blir min befrielse.

"Talang 2008" är i min värld absolut inte sund underhållning; det är förnedringstv. Behållningen dock, är programledaren...inte Peppe Eng...utan han som rör sig i green room.

Duschkonster

Jag borde ringa mamma och höra hur det gick att duscha med en kaffekopp över örat...

Äntligen fredag...eller?

So far har detta varit en halvkul dag. Vaknar genomförkyld. Jag hade planerat att plugga men insåg att jag var tvungen att få undan brådskande saker på jobbet. Administrativa saker förstås. Det gick bra till en början. När jag så skulle skriva ut 120 kopior tog laserpatronerna slut. Jag har glömt beställa...Så nu ligger allting halvfärdigt on hold. Mycket ostimulerande.

Mitt i allt blir en vän missförstådd och anklagad för att stå upp för incest. Jag var en utav de som missförstod och anklagade. Så nu har jag dåligt samvete för att jag faktiskt kunde tro något sådant.

Jag har köpt alldeles för mycket revbensspjäll. Gick hem med ett halvt kadaver från Tempo.

Jag ser ut som en Beatles medlem i håret och skulle nog behöva klippa mig. Ja,för mig är det någonting negativt att som 34-årig kvinna se ut som en Beatles medlem i håret då det begav sig på 60- talet och de var män.

Nu ska jag snyta mig, dricka vatten och gå en promenad med 8- åringen. Förhoppningsvis fryser jag inte ihjäl.

Den goda nyheten är att jag har åtminstone inte fjärtat i offentlighetens ljus idag.

En kvinnas bekännelse

Idag fjärtade jag när jag stod och pratade med bibliotekarien. Så blir det när det kostar fem kronor att gå på toaletten.

Morgondagens mode?

Jag gick precis förbi den lilla herrekiperingsbutiken. Där hade de varit kreativa i sin skylt och satt flera tenniströjor på varandra. Ett äldre par stod och tittade. Damen sa: Nämen, titta så många tröjor man ska ha på sig på en gång! Så om du har vägarna förbi och ser en herre iklädd massor av Lacostetröjor så minns var du hörde det först.

Dagens dilemma

Pengar eller mat?

I love China

Jag kan tycka att vi låter OS facklan vara ifred. Istället kan en lämplig bojkott av OS vara att alla i hela Sverige...nej, alla i hela världen låter bli att köpa saker som är Made in China. Det skulle nog ge kineserna vad de tål. Hemska, ondskefulla folk som bara förtrycker varandra...

Eller, så slutar vi att vara sådana kålsupare och ger dom en chans. Just det, du hörde rätt. För jag älskar Kina och dess folk. De är inte alls som vi i väst. De gör saker på sitt sätt. De är vänliga och stirrar en hel del. De är stolta över sitt land och ursprung men drömmer om en bättre framtid.

Jag håller verkligen inte med om allt deras regering gör. Men innan vi försöker kidnappa OS facklan eller göra politiska utspel om en bojkott så ta en tur till Kina. Strunta i den billiga shoppingen och ge kineserna en chans. De är så stolta över att få ta emot världen i sommar. De har öppnat sina dörrar och nu är risken stor att de låser om sig ännu hårdare.

Jag blir illamående när jag ser präktiga amerikaner rajlera om "human rights". Men samtidigt blundar många utav dom för den globala uppvärmningen och tycker att Guantanamobasen är "rätt åt dom". Ett land som tar sig rätten av avliva förbrytare. Nä, den som är utan synd kan kasta den första stenen (hjälp vilka skumma Goggle annonser jag kommer få nu!)

Jaaa, men Sverige tar emot flyktingar från Irak och jag ger pengar till Stadsmissionen varje jul. Visst, visst, men när bjöd jag senast hem en invandrarfamilj på fika? Eller behandlade en alkis med lite värme och mänsklig värdighet?

Dagens dilemma

8- åringen har börjat ställa mig inför olika dilemman. Det senaste:

Du väntar på bussen. Den går klockan ett. Då blir du jätte toanödig. Vad väljer du; att ta bussen eller gå på toa? Nästa buss går klockan fyra.

Vad väljer du?

Underbart är kort

Detta måste förevigas; vårt kök från 1954 är diskfritt så när som på en degbunke. Min själ jublar i outsäglig glädje och jag funderar på att sova här i natt. Men först måste jag smörja in mina russin till händer med Dove summer glove body lotion.

Vårt motto: utplåna alla bärande väggar NU!

I oktober förra året flyttade vi in i vårt hus. Sedan dess har vi hört kommentaren:
- De tar väl inte ner några bärande väggar?

Det sägs aldrig direkt till oss utan endast genom andra. Jag förstår inte vad dom menar? När vi är klara med den här kåken är vårt mål att det ska bågna rejält. Det finns inget som är så gött som att ha lite svikt i stegen när man går på övervåningen.

Odör

Där jag sitter just nu i soffan luktar det bajs. Undrar varför?

Får det lov att vara en förlossning?

Vi, det vill säga maken och jag tittade på programmet "Barnmorskorna" som går på SVT. Igår satt vi och pratade om det när vi åt. Antagligen lät vi lyriska för 8- åringen frågade:
- Längtar ni efter barn?
- Nej, nej, vi är så glada för er, svarade jag med paniken över att bli gravid igen flåsandes i nacken.
- Nej, jag längtar efter en förlossning, säger den enda mannen vid bordet.

Jag funderade en stund, övervägde att ge honom en rak höger. Men jag insåg att den smärta jag skulle åsamka honom genom en högerkrok skulle vara miljoner ljusår ifrån den smärta det är att föda barn. Så jag struntade i det och skrattade hysteriskt med paniken över att behöva föda barn igen flåsandes i nacken.

Någon fick en bra idé...

Men vad vill hon?

Upplys mig

Det här är inte en ironisk eller på något sätt nedvärderande eller syrlig fråga. Jag fattar inte grejen med familjen Schulman. De får så otroligt mycket uppmärksamhet i media men vad pysslar det med egentligen? Jag vet att ni finns där, ni som smygläser bloggen, och som kanske kan upplysa mig om Schulmans genialitet så att jag också kan hänföras.

Skit

Ögonen tåras, det svider i svalget, lukten sätter sig i kläderna vilket gör att vi inte kan torka tvätten utomhus, jag försöker att andas genom munnen.
För nu har bönderna vaknat. Det gödslas som aldrig förr. De skvätter ut skit på sina åkrar och lukten tränger in i varenda por. Jag trivs på landsbygden men inte just nu. Vidrigt, det är vad det är. Har ni någonsin sett en gödselspridare på nära håll? Har man riktig tur hamnar man bakom en sådan när man är på väg genom stan. De är fulla av bajs. Överallt bajs. Bajs som luktar. Bajs som kör i 30 km i timmen. Tänk på det när ni äter er potatis från Fältöversten eller bakar muffins i skärgårdstorpet.

Stora problem för små människor

Tidigare idag när jag begav mig för att hämta 8- åringen i skolan så hade hon och hennes kompisar en konflikt som skulle lösas innan de fick gå hem. Jag blev inbjuden av läraren att vara med.
De fem små tjejerna stod runt ett bord, lite andäktiga eller så var de totalt likgiltiga inför det som skulle ske. Det är svårt att se skillnaden.
Lärarinnan tog till orda:
- Nå, Felicia vill du berätta vad det var som hände på rasten?
Felicia strök håret från pannan, samlade sig, rättade till skolväskan och sa med lite darr på stämman:
- Jo, vad heter det, jaaag fick inte vara någons föööl när vi skulle leka idag...

Tänk den som fick vara åtta igen och lösa hästleks relaterade problem. Hellre det än att lista ut deklarationen.

Mot rikedom och ära 2

Visst är det så att Google väljer annonser som liksom passar till innehållet på sidan där det annonseras? Om så är fallet så undrar jag var jag ägnat mig åt på den här bloggen i snart ett års tid. Nu är annonsen: Vem är Gud?

Å jag får inte klicka...*harkel*

Mot rikedom och ära

Jag har lagt upp en annons från Google på bloggen. Jag har dyrt och heligt lovat Google att inte uppmana mina läsare att klicka på annonsen...*harkel* 

Jag har dyrt och heligt lovat att absolut inte klicka på annonsen. Men idag var en av annonserna följande: Rädd för döden?

Jag blir så nyfiken men borde liksom inte klicka. Kanske någon kan offra sig...*harkel*